Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
271
vetet, kraftigt inverkat på sättet för ungdomens uppfostran och
undervisning, såväl i hemmen som i skolan, och om läsaren vill
kasta en blick på lians verksamma lif, skall han bäst lära
inse hvad vi äro skyldige Pestalozzi.
Henrik Pestalozzi föddes i Zürich den 12 Januari 1746.
Förföljde i kantonen Tessin, såsom anhängare af reformerta
trosbekännelsen, hade hans förfäder liytt till denna tjusande
ort, så ryktbar under de tlesta skiften af Schweiziska
historien för sitt framåtsträfvande och sitt intellektuella lif.
Då Henrik knappt var sex år gammal, dog hans fader,
efterlemnande tre små barn att vårdas af en öm moder,
biträdd af en trogen tjenarinna, som lofvat den döende fadren
att icke öfvergifva hans hustru. Hon höll ock obiottsligt detta
löfie och, delande alla den fattiga familjens försakelser, lättade
hon den bekymrade modrens börda. Då barnen utan orsak
ville springa omkring, brukade Babeli, så hette tjenarinnan,
säga till dem: »Hvarför skolon J onödigtvis förstöra edra
kläder och slita ut edra skor? Se hur träget er mor arbetar, för
att kunna förskaffa er en god uppfostran och för er skull
nekar sig hvarje nöje».
Den unge Henrik var alltid grannlaga, alltid känslig; ban
uppväxte till en värdig son af sin moder, samt var mäktig af
vann ömhet och tillgifvenhet. Men han hade stundom anfall
af själsfrånvaro och kunde då begå de största obetänksamheter;
i sin klädsel var lian vårdslös och behöfde ständiga
påminnelser om sitt sätt att vara; en af sina ovanor rättade han
aldrig — nemligen den att tugga på sina halsdukssnibbar, då
ban var fördjupad i tankar, och i en berättelse från lians
senare år yttrar en vän: »Jag mötte honom, tuggande på sin
halsdukssnibb; men de ord, med hvilka ban tilltalade mig voro
af den djupaste betydelse».
Det första året i skolan var honom en hård pröfvotid,
så mycket mer som han saknade en faders kraftiga ledning.
Med mycken möda lärde ban sig skrifva, och skolmästaren
an-sag honom icke i stånd att kunna förvärfva någon särdeles
duglighet. De senare åren var han en af de bästa eleverna,
dock kunde ban stundom under anfall af tankspriddhet, göra
värre misstag an den oskickligaste nybegynnare. Han fattade
klart och snabbt allt som meddelades honom, men befanns
alltid liknöjd och glömsk i fråga om formeu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
