Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272
Vid universitetet njöt han förmånen att erhålla
undervisning af Bodmer, Breitinger och Steinbrüchel, hvilka
förstodo att hos sina lärjungar ingjuta kärlek till fosterland,
frihet och sjelfständighet samt förmåga af sjelfförsakelse. Hos
Pestalozzi föll detta utsäde i god jord.
Alla sina ferier tillbragte han bos sin farfar, pastorn i
Ilöngg, en by, pittoreskt belägen vid Limmat, Züriehersjöns
utlopp. Den fromme och allvarlige gamle mannens inflytande
på gossen var så stort, att denne ofta i senare år brukade
säga: »om ett barn skall komina till sann fromhet, bör det
tidigt lefva tillsammans med sanna christna». I Hüngg lärde
Pestalozzi känna och älska landtfolket; ban kunde varmt
deltaga i andras sorg och glädje och var derföre älskad af alla.
Då ban var omkring fjorton år, smärtades han djupt af den
orättvisa, hvarmed stadsinnevånarne behandlade landtfolket,
hvilka senare vid denna tid lydde under de förra. Redan dä
gjorde han inom sig ett heligt löfte att en gång söka förhjelpa
folket till dess rättigheter.
I afsigt att söka verka för det goda, önskade Pestalozzi
blifva prest. Men hans första försök misslyckades: han
förmådde icke inskränka sig inom ett begränsadt område — en
församling tycktes vara ett alltför litet fält för hans
verksamhet. Då vände ban sin håg till lagfarenheten, i hopp att
genom dess studium lättare finna tillfälle att lindra det
tryckande i folkets belägenhet. Han studerade med ifver och satte
sig oförskräckt upp emot en mängd missbruk, som begingos
af magistratspersonerna; men för en sä känslig natur som
Pestalozzis var detta en mödosam och smärtfull tid. Han
fann vägen alltför lång och invecklad, för att på densamma
kunna hoppas vinna sitt hjertas önskan: att göra folket
lyckligt. Under det han fortfor att göra sig förtrolig med alla
dess behof och bekymmer, kom ban till den öfvertygelsen att
den verkliga källan till dess elände var att söka i den låga
ståndpunkt, hvarpå det befann sig i afseende på sedlighet och
bildning, och han utropade: »Jag har funnit det! Jag måste
blifva skollärare!». Med alla sin själs krafter bemödade ban
sig nu att utforska hvad som erfordrades till förbättrande af
folkets uppfostran.
Yid denna tidpunkt föll Rousseaus Emile i hans händer.
Denna märkvärdiga bok, skrifven i en af ytterligheter uppfylld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
