Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2T9
kunna, förtäljas. De oundvikliga bestraffningar, hvilka ban
understundom nödgades utdela, verkade aldrig menligt på lians
lärjungar, ty han stod ibland dem såsom en kärleksfull fader.
De kunde aldrig misstyda hans gerningar, emedan de aldrig
kunde missförstå hans hjerta. Hans samtal med barnen och
det sätt, hvarpå han ledde dem från det ena ämnet till
det andra, äro i högsta grad hänförande och skulle kunna
fylla många sidor. Han tänkte mindre på att inplanta
kunskaper, än på att stärka hjertats och förståndets krafter. Han
tyckte om att se barnen på samma gång mekaniskt och
andligt sysselsatta, betraktande detta såsom en förberedelse till
tusen fall i lifvet, då uppmärksamheten måste delas, utan att
derföre minskas.
Vid ett tillfälle, då några fattiga emigranter tillbragt
natten i barnhemmet, lade en af dem, vid afskedstagande, en
thaler i Pestalozzis hand; den senare ropade genast på
barnen, sägande till dem: "Dessa män veta icke hvar de skola
finna ett skydd för morgondagen och likväl gifva de i sitt eget
armod, kommen och tacken dem".
Då Altorf 1799 uppbrändes, sammankallade Pestalozzi
sina skyddslingar och sade: "Måhända befinna sig i detta
ögonblick ett hundradetal barn utan husrum, föda och kläder, skola
vi taga tjugu af dem bland oss"? "Ack ja!" utropade de alla,
skrikande af glädje. "Men då måsten J arbeta mera och fån
nöja er med mindre föda". Han föreställde dem eftertryckligt
alla de svårigheter, som skulle komma att drabba dem
sjelfva; det oaktadt beslöto de, att låta andra få del af de
välsignelser de sjelfva åtnjöto.
Ofta, då de voro fullkomligt stilla, brukade han med ett
vänligt leende fråga dem: "Ar det icke lättare att vara goda
och förståndiga, då J ären stilla, mina älskade barn, än då
J fören oväsen". När de omfamnade honom och kallade
honom fader, sade han understundom: "Barn, kunnen J bedraga
eder fader? Är det rätt att kyssa mig och sedan bakom min
rygg göra sådant som bedröfvar mig?" Då de talade om
landets olyckor, derunder erkännande sin egen lycka, sade han
till dem: "Är icko Gud god, som skapat menniskohjertat så
medlidsamt. Skullen J icke vilja blifva mycket goda, så att
J ock blefven i stånd att hjelpa ds olyckliga".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
