Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
362
men det ger oss en nyckel till de fattigas dörr och dermed
tillfälle att besöka dem, bli bekanta med dem och kanna gagna dem
på hvarjehanda sätt."
Såsom medlem af andra, mera vidsträckta skyddsföreningar,
och genom hennes många särskilda välgörenhets värf utvidgade sig
senare Lottens verksamhet till alla delar af hufvudstaden.
Det var om hösten 1853, då under ännu varar.de
koleraepi-deini inom Stockholm, ett antal af hufvudstadens fruntimmer slöto
sig tillsammans, för att taga vård om de genoiu farsoten
fader-och moderlösa barnen, som till ett antal af flera hundra funnos
i stadens fattiga bostäder, jag först lärde känna Lotten Wennberg.
Kallad till ordförande] i föreningen, i hvilken hon åtog sig
sekreterarens, i begynnelsen rätt arbetsamma syssla, kände jag
nödvändigheten att tör de sammankomster, som i början höllos hvar
månad, bereda ärenderna så, att de kunde föreläggas kommitéen på
ett ledande sätt, och så att dess medlemmar med lätthet kunde
bestämma sig i förekommande frågor. Jag bjöd derföre hem till
mig ett par dagar före den för kommitéens sammanträde bestämda
dagen fyra eller fem personer, dels af fruntiinmerskomrnitéens
medlemmar, dels af fattigvårdens herrar föreståndare, hvilka med mig
afhandlade de ämnen, som skulle betraktas. Föreningen, som
antog en viss federativ organisation, hade en central-koinmité och, i
samband med denna, församlings-kommitéer, lika många som
församlingarne i Stockholms stad. Lotten Wennberg blef väld till
sekreterare både för central-kominitéen och för Jacobs
församlings-kommitéeu. På dessa små theqvällar, då ärenderna skulle beredas,
blef Lotten en oumbärlig gäst och en kostelig krydda. Ilon,
kamrer Tham, (då fattig-kamrerare i Jacob och Johannes), fru och
herr Gagge voro mina gäster, när sammankomsten gällde denna
församlings "fruntimniersförening för barnavård." Det var då jag
lärde känna och beundra Lottens noggranna kännedom af
församlingens fattiga, hennes praktiska godhet, hennes harmlösa qvickhet
och goda lynne. Huru månget hjertligt skratt väcktes ej, på
samma gäng intresset lifvades under de uppgifter och
upplysningar, som vexlades isynnerhet emellan Lotten och den äfven hos
de fattiga väl bevandrade och äfven humoristiske kamrerareu. Huru
trefliga voro de ej dessa aftnar, som ofta förlängdes ända till
midnatten, utan att man tänkt på tidens flygt. Man kände sig efter
dem frestad att sjunga:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
