Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
363
’’Efter en qväll,
inåttligen njuten,
hjertligen sluten,
sofver man roligt och vaknar man säll",
Ty här hade man icke blott njutit, man hade lärt något medan
man varit intresserad och road utan all möda, och man hade
uträttat något godt, som skulle lända många till nytta. Och det
goda samvetet skänkte god nattro. Gladare sällskapsaftnar har
jag icke haft. Men Lottens lif och lynne var champagnen vid dem.
Denna skyddsförenings barnavårdande verksamhet förenades
senare med en eftersyn af de i hufvudstaden utackorderade
barnhusbarnen under besök i deras hem, och äfven härutinnan var
Lotten outtröttlig ända till sin död.
De, som tilltrott henne stora organisations- och reformplaner
för fattigvården, hafva derutinnan misstagit sig. Det lemnade hon
åt andra, för sådant arbete, bättre danade förmågor. Men hon
älskade och beundrade dessa starkare naturer och gladde sig åt
deras verk: "det är en präktig karl", eller "det är en präktig
menniska!" brukade hon säga om sådana. "Jag — jag är för
ögonblicket!" sade hon leende och afböjande, när en af hennes
vänner stundom kallade henne "Stadsrådinna." Hennes intresse
omfattade förnämligast den enskildes nöd och dess afhjelpande.
Dertill kände hon sig kallad af Gud.
"Den som tjenar Gud, har en god husbonde" säger ett
ordspråk, och Lotten tyckte sig se det dagligen i det beskydd, som
hon vid många tillfällen fick röna, i de oväntade ljusningar, som
ofta öppnade sig för henne och hennes skyddslingar, när det såg
som mörkast ut, och i den nästan underbara ledning, som hon
mången gång kände sig följa, samt icke minst i den sinnesfrid
och munterhet, som uppehöllo henne under ofta rätt stora mödor
och bekymmer.
Ty ingen allvarlig fattigvård är utan sådana. Ofta
bedröf-vades Lotten af det ohjelpliga elände, till hvilket en mängd
menniskor hemfalla genom deras egna fel och dårskaper, dels ock
genom bristande försörjningsanstalter i vår hufvudstad. Stundom
nedstämdes hon af den otack hon rönte af några bland dem, som
hon arbetade för. Detta ville hon dock icke medgifva och
klagade aldrig deröfver. På tillfrågan: "har du någon tack af dem
du sträfvar för?" svarade hon alltid gladt: "derpå tänker jag
aldrig!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
