Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
364
Ofta måste hon af egna små medel förskjuta hyreshjelp eller
förlag till arbete, eller annan hjelp för en hastigt påkommen nöd,
som icke kunde vänta; och ehuru hon förespeglade sig och de
sina, att dessa lorskott framdeles skulle återgäldas, blef hon dock
efterhand allt mer lidande derpå. Men dessa bekymmer syntes
Lotten ringa i jemnförelse med det intresse och den glädje, som
tillskyndades henne genom många verkligen hjelpta olyckliga,
genom den lycka, som vanligtvis följde hennes bemödanden,och genom
det stigande förtroende hon vann hos de högmögende och förmögna
och hvilket åter gaf henne nya medel till godtgörande. Det
behöfdes ofta blott ett forord, en anbefallning af henne för att
förskaffa hjelp åt den behöfvande. Mången gång fick hon emottaga,
— och stundom från henne okända, onämnda personer —
penningesummor, större och mindre, till utdelning efter hennes
godtfinnande.
Det var i synnerhet om Julen och vid andra stora högtider,
som vår L,otten, under senare år, riktigt fick frossa af den
gudomliga glädjen att gifva, att välgöra. En nyårsdag kom jag till
henne och fann henne något trött, men mycket lycklig efter besök
under förmiddagen af mer än sjuttio gamla eller sjukliga
fruntimmer, hvilka hvar och en fått sig en "femma" eller en "tia", allt
efter behof och meriter.
Dagarne före Julen vandrade Lotten flitigt omkring på besök
till dem, som i mörkret sitta och till hvilka hon vid denna högtid
framför allt ville bringa ljus och glädje. Och då hennes medel för
utdelning icke ville räcka till för alla dem, som hon ansåg borde
ihågkommas, då fick — och det hände mer än en gång — Lottens
silfver vandra till assistansen, för att anskaffa hvad som felades.
Det skulle sedan lösas ut, förstås, inen — vi tro icke att detta
ännu skett till fullo.
Dessa intressen, den dagliga rörelsen och verksamheten, som
de gåfvo både själ och kropp, läto henne liksom lefva dubbelt,
och lifvets säf cirkulera genom hennes väsen med ständigt
förnyande helsokrafter. Hon njöt af sitt friska, helsogifvande lif.
Mer än en gång hörde jag henne säga: "om ändå de, som äro
lösa och lediga, som jag, visste huru godt och upplifvande det
kännes att riktigt på allvar arbeta i nästans tjenst, och helst
när de hafva både tid och medel dertill! Hvad hafva de sjelfva
för godt af dessa Guds gåfvor, när de icke förstå att använda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
