Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
365
dem? När de en gång blifvit väl i ordning, möblerade och
broderade i sina vackra rum, så sitta de der och hafva ledsamt!"
"Ledsamt" hade Lotten aldrig. Dertill fick hon icke tid.
Utom sina fattiga och sjuka att tillse, hade hon en hel hop
onklar, tanter, små syskonbarn och kusiner att roa, kommissioner att
uträtta, resande att hjelpa till vägs och dessutom husets affärer,
uppköp, räkningar att sköta. Hon räckte till för allt och alla,
och tvekade aldrig att åtaga sig nya besvär. "Gerna! Tack! Jag
tar emot allt hvad jag tår!" sade hon med sitt hjertliga, men
ljudlösa skratt, när en gång en vän bad henne taga omband en
fattig, sjuk gumma. "Var ej rädd. Packa på mig; jag har starka
axlar!" sade hon till en annan, som ursäktade sig för flera
hjelp-sainhets-uppdrag dem hon sjelf sakn:;de helsa och kraft att utföra.
Under senare år tyckte sig I.ottens närmaste anhöriga dock
märka att den dagliga anblicken af mycken ohjelplig nöd och af
nödens neddragande, demoraliserande makt, stundom kastade en
skugga öfver hennes själ, under det hennes medömkan lör de
nödställda blef allt djupare och lät henne allt mera sky alla
utgifter för sin egen person, hvilka möjligtvis kunde besparas.
Dock icke ofta och icke länge lät sig Lotten furdystras af
ängsliga tankar. "Det blir väl bättre! Gud hjelper nog! . . . För
Gud är ingenting omöjligt!" voro uttryck, hvarmed hon liksom
blåste bort molnen frän sitt sinne och lockade solskenet fram.
Hennes naturligen glada lynne hade ett aldrig svigtande stöd i
hennes religiösa tro.
Hon trodde på Fadern. Ingen har mera djupt än hon med
sig införlifvat den tro, hvilken Sonen med or ’ och gerningar, med
sitt. lif, sin död och sin uppståndelse kommit att inympa på
jorden, tron på Gud, såsom menniskornas kärleksfulla fäder och
försyn. Deraf hos henne en orubblig förtröstan, ett orubbligt
förtroende till Honom. Derföre begynte och fortsatte hon sin dag
och hvarje sitt företag under bön till Honom och så tillsägandes
inför Hans öga. Derföre gick hon frimodigt ut på sitt dagsarbete
och lät ingen fruktan eller försagdhet afhålla sig från att gå dit
hon ansåg sig böra gå, eller göra hvad hon ansåg rätt och godt
att göra. Stundom klappade väl hennes hjerta hastigare, när hon,
ui der uppsökande af nöden, oförtänkt kom in i lastens gömslen
och i beröring med dess förvildade barn, eller då hon i
skymningen, vandrande öfver en enslig kyrkogård, tyckte sig se någon
hotande gestalt framskymta. "Mig sker intet ondt, utom det Gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
