Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
366
tillåter! Jag är i Guds hand"; var då hennes tröst, och en bön
till Honom hennes tryggande talisman. Och aldrig, under hennes
ensamma, ofta vågsamma vandringar i Stockholms sämst
beryktade delar skedde henne något det ringaste ondt.
Kosteligt var att stundom höra henne berätta ett eller annat
af de mera komiska än tragiska upptåg, i hvilka hon blifvit
invecklad, och ur hvilka hon städse redde sig genom den fyndighet
och takt, som voro henne egna. Men vi måste frukta att
hennes lefvande, lätta skildringar skulle alltför mycket förlora genom
att fasthållas med penna och bläck, hvarföre vi, ehuru med
saknad, här lemna dem å sido.
Vi måste nu inträda i ett nytt och djupt sorgligt skifte af
Lotten Wennbergs lif. Hon, den sjukes och hjelpbehöfvandes vän
och helsa, skulle blifva en af dessa, för hvilka hon hittills så
outtröttligt arbetat. Sjukdomen kom som en tjuf om natten och
utan att hon i början anade faran, ty hon kände sig ej sjuk, och
kunde som förut sköta sitt verksamma kall. Omsorgerna för
hennes fattiga skyddslingar lät henne försumma att, så tidigt som
hennes vänner det önskade under förliden sommar, i en badkur söka
bot för det kring sig gripande onda, som möjligtvis då ännu hade
kunnat hjelpas. När hon på hösten, efter ett par veckors badkur
vid Södertelje, återkom till hufvudstaden, var allt hopp derom ute
äfven tör henne sjelf. Hon kunde snart ej mera gå ut, icke lyfta
sin högra arm; en qväfvande hosta hindrade henne att tala och
gjorde det allt svårare för henne att andas. Tålig satt hon, aktande
uppå huru ett harnesk såsom af sten slöt sig med krossande kraft
kring hennes hjerta *).
Samma fromma förtröstan, samma barnsliga öfverlåtenhet till
Guds vilja, som hittills utgjort hennes kraft, uppehöllo henne un-
*) Den grymma och i denna form sällsynta sjukdom, sora blef
hennes död, och som uppkommer af en stockning i kroppens safter,
hvilken förvandlar såsom till sten de kroppsdelar den angriper, kallas
på hvardagsspråk "stenkräfta." Den hörer till samma sjukdomsart,
som bortrycker och skall bortrycka så mången familjemoder, sä
mången moderligt gagnelig qvinna, liksom Lotten Wennberg, i sina bästa
år, ända tills det tillåtes qvinnor att blifva läkarinnor och sjelfva
studera och vårda de sjukdomar, som tillhöra deras kön, och hvilka i de
flesta fall kunna afledas genom i tid använda, och, såsom det vill
synas oss, af naturen sjelf anvisade, men nu för tiden besynnerligen
försummade medel, som kunna lämpas efter hvar särskild persons
konstitution.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
