Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
382
mig alltmera i denna öfvertygelse, helst som drägten bar de
ögonskenligaste spår af egarens förkärlek för jordiska bestyr,
i ordets bokstafliga bemärkelse. Först då männer kommit helt
nära, märkte han mig, och snart voro vi inne i ett lifligt
samspråk, än om hans nyodling, än 0111 skolträdgården, vid
hvars anläggande han tycktes hafva biträdt, och hvars
öfver-gifvande vi ömsesidigt beklagade, i det ban gjorde en liflig
beskrifning på barnens glädje och lust vid arbetet. Jag tänkte
på en den svenska skolträdgårdens värme vän, och var just i
begrepp att anföra några af hans tankar om denna nya faktor
för en praktisk folkuppfostran, då jag afbröts af min ledsagare,
som fäste min uppmärksamhet på några rankiga telningar af
den hvita mullbärsbnsken i den förvuxna trädskolan. "Ni
känner naturligtvis Moms alba", tillade han, upprepande de
latinska art-, slägt- och familjenamnen med en färdighet, sora
gjorde att jag i den förmente trädgårdsmästaren började se en
verklig botanikus. "Jag hemtade dem från G . . . och
planterade dem med egen hand", sade han, ’ i tanke att äfven anskaffa
några skålpund ägg af silkesmasken, och införa silkesodling
i församlingen; men nu blir det ingenting af alltsammans I"
Detta resultat var synbarligen påkostande för den hedersmannen
och ban grep i fickan efter de gamlas tröst — snusdosan.
Erinrande sig först då, litet förlägen, den tomma buteljen,
som jag med någon förvåning sett uppsticka sin hals ur den
djupa rockfickan, skrattade han och upplyste mig, att han
plägade medföra den, fylld med vatten, för att gifva sina
törstiga blombarn att dricka. "Jag har lika mycken misskund
med deras törst som med min egen", tillade ban.
Min vän dröjde, och sedan vi sett oss om inom f. d.
skolträdgårdens begränsade område, började jag fråga litet om de
närmaste omgifningarne, då min nye bekante föreslog mig en
promenad nppåt skogen, der han ville visa mig, dels en
vacker utsigt öfver sjön, dels några gamla fornminnen från
hednatiden. "Vi ha åtskilligt af intresse i don vägen", fortfor han,
"stensättningar, offerkretsar, stenkummel, m. m."
’’Således fornforskare äfven’’, tänkte jag, allt mer förvånad,
och tyckte mig verkligen vid en blick på den gamle månsen
vid min sida, med den egendomliga, i mer än ett afseende
antiqvariska drägten, och den godmodiga uppsynen i det fårade,
af väder och vind märkta anletet, se en gengångare af min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
