Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
387
donerad till kyrkan. Den följande skildringen af en tvist, som
uppstått mellan kyrkan och kronan, erkänner jag, att jag icke så
noga hörde på, der jag gick, med tankarne delade mellan
vikingastriden och talltrastens fulltoniga slag i skogen. Antalet
tunnland, jordens natur, skogens beskaffenhet, handlingarne, som
intygade donationen — allt susade till hälften ohördt förbi mina
öron, till dess jag plötsligt studsade viel orden "vi presterskapet",
och såg upp, väntande att finna ordstäfvet åtföljdt af ett smålöje.
Men nej; det tycktes vara sagdt på fullaste allvar. "Således en
klockare, när allt kommer omkring!" sade jag vid mig sjelf. Men
i detsamma stod, vid en krökning af gångstigen, min vän tätt
framför oss, uttryckte skämtande sin förvåning att finna mig
en-leverad, samt presenterade för mig min okände följeslagare såsom
— pastor ***. Men som Gustaf börjat bli otålig och sjelfva Sara
visat en omisskännelig håg att röra på sig, hann jag först, sedan
vi åter sutto i droskan, hemta mig från öfverraskningen af den
slut-mcthamorphos min förmente antiqvarie undergått. Efter hvad
jag sedan hörde, lära dock pastorns antiqvariska och botaniska
sysselsättningar ingalunda hindra honom från att vara hvad man på
landet kallar "en dugtig prest". Nattvardsförhöret följande
söndagen röjde att barnen (för att begagna en tysk mans yttrande)
läst katekesen niclit bloss utwendig utan auch inwendig och
vittnade godt om hans förmåga som lärare.
Under det vi sprakade oin min uya bekantskap, liade droskan
fört oss ett stycke tillbaka i samma riktning, hvarifrån vi
kommit, och stannade snart vid en rödmålad, iåg byggnad, tätt invid
vägen, med ungefär enahanda förmåner i läge och omgifning, som
skolhuset. Det var fattighuset. Jag gjorde några tysta
betraktelser öfver den hemliga analogi, som förefinnes mellan de gamla
skolhusen och fattighusen, byggda vanligen efter en och samma
plan, hvars grundidé närmast återgifves af den bekanta
au-nonsen: "Ackuratess och propreté komma aldrig i fråga".
De sinnrika anordningarne till förekommande af fria luftens
insläppande; den trogna omsorgen om bevarandet af den ofria, inom
hus under åratal samlade; det omtänksamma undanrödjandet af
allt, som kunnat väcka ett slumrande skönhetssinne —alla dessa
skolhusets betecknande karaktersdrag återfunnos i fattighuset. Det
föreföll mig nästan som hade man ansett skolan såsom en
förgård eller ett slags "förberedande kurs" till fattighuset och derför
ställt de båda inrättningarne i så god harmoni med hvarandra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
