Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
389
fälten, under trefligt samspråk, främst om skolans betydelse och
pligten att vårda och omhulda den. Jag erinrade mig åter den
ofvannämnde skolträdgårdarnes och folkskolornas vän och önskade
att jag kunnat låna något af den vältalighet, hvarmed jag hört
honom förorda dem och väcka värma och intresse för saken, der
ljumhet och liknöjdhet förut rådt. Jag erbjöd mig till och med
att låna min vän några af hans skrifter, men hon försäkrade, att
muntligeu gifna moralkakor verkade kraftigare, och gaf så ett
villigt löfte, att hafva skolan i godt minne och att särskildt åtaga
sig den unga lärarinnan och hjelpa henne att drifva igenom de
nödvändigaste reformerna.
Hemkomna, funno vi Puck, ifrig och röd, arbetande i
trädgården. "Hvad gör du?" frågade jag. "Jag spadar!" (gräfver)
svarade ban med vigtig min. "Men hvar lägger du jorden, som
du tar upp?" frågade jag åter. "I skjuten naturligtvis", svarade
han, förvånad öfver en sä enfaldig fråga, samt halft ömkande
min okunnighet, då jag icke begrep att "skjuten", enligt de
språkliga genvägar han brukade, var liktydigt med skottkärran.
Samtalet afbröts af kallelsen till middagsbordet, der jag fann den
lilla värdinnan ordnande allt med lätt och smakfull hand.
Hade jag lika godt minne för de färska intrycken, som för
de antiqvariska, skulie jag kunnat komma mina läsare att
vattnas i munnen, vid beskrifningen på de enkla men läckra
anrättningarne. Tyvärr måste jag öfverlemna detta åt hvars och
ens egen inbillningskraft och goda smak, åtnöjande mig med att
tillägga, att matanordningarne voro det enda, som afvek ifrån den
gyllene regeln: "gör ingenting om det är smått, bara det är nätt".
De åtta dagar jag anslagit till mitt besök, försvunno hastigt
och gladt som en sommarnattsdröm. Redan var den sista afto-
i
nen inne. Solen hade sjunkit; det dröjande skimret öfver himmel
och vatten bleknade allt mer; foglarne derute i almarnes kronor
tystnade, den ena efter den andra; blott då och då hördes i
närmaste häck den lilla bevingade väderspåmannen från la belle
France höja sitt varnande "pinie!" "pinie!"; vindflägten, som
susat förbi det öppna fönstret, öfver land och vatten, i solens
försvinnande spår, stillnade, och dagliljorna i blomglaset slöto sig,
sömniga som sjelfva Puck, hvilken, der ban satt på sängkanten,
barfotad i sin hvita skjorta, som bäst höll på att be sig ifrån
aftonbönen. Modren ville dock icke gifva efter, men lofvade att
han skulle få bedja med egna ord och hur kort som helst. Med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
