Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nya- matmor ej behandlade henne med samma vänlighet, som
hon varit van att erfara från den hädangångna.
Lyckan tycktes dock ej bli hemmastadd i denna familj, ty
äfven den nya frun blef ett offer för en tärande sjukdom, sotn
slutade med sinnessvaghet. Lika tåligt, lika pligttroget, om
ock ej med samma tillgifvenhet, vårdades äfven hon af Marié
Änne, till dess döden befriade henne från en sorglig tillvaro.
En enda solstråle upplyste nu det dystra hemmet, och det
var det uppväxande barnet, den älskliga Antoinette, på hvilken
Marié Änne slösade de ömmaste omsorger och som stundom
förmådde framlocka ett svagt smålöje på sin hårdt profvade
faders läpp r. Men äfven hos henne doldes ett sjukdomsfrö, som
småningom utvecklade sig, och när hon stod på höjden af sin
blomstring, bröts också hon; med hjertan, uppfyllda af oändlig
smärta, följde läkaren och hans trogna tjenarinna, föremålet för
deras kärlek och deras omvardnad, till den tysta kammare, der
redan länge de jordiska leinningarne af hennes moder hvilat.
Men med detta slag var mannens motståndskraft bruten och
vanvettet slog sina blytunga bojor omkring hans själ.
Marié Änne var nu nära femtio år gammal, hon uppmanades
att återvända till sina slägtingar, välmående bondfolk, men hon
kunde ej förmå sig att lemna sin olycklige husbonde åt vansinne,
fattigdom och elände. Hon qvarstannade hos honom, vårdande,
tröstande och uppehållande honom.
Så förgick år efter år. Marie Annes lilla arf förtärdes
småningom, de små dyrbarheter hon egt försvunno en efter
annan, ja, till och med en klocka, det sista minnet at’ en älskad
mor, såg hon sig tvungen att sälja; men ännu vårdade hon sig
lika ömt om den änne fånen, som ej egde andra tillgångar än
sin trogna tjenarinnas. Och när de alla voro uttömda, när
arbete tröt, när hon i följd af en olyckshändelse förlorat sin ena
hand, hade hon ingen annan utväg än att tigga för den nu
85-årige mannen, som nästan tycktes bortglömd af skördemannen
med lien.
Hvad är Er tanke härom, mina läsarinnor? Kan man säga, att
Marié Änne JJesbiiissons blef belönad, då hon vid några och
sextio års ålder, för en hel lefnad af den mest sjelfuppoffrande
hängifvenhet erhöll ett af de Montyonska prisen, en medalj på
1,000 fr.?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
