Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•382
midsommarfägring; sjelfva vattnet "blommade", såsom
skär-boen säger, och mellan skumblommorna på dess strålande yta
gled redan en och annan båt, törd af en sakta vind, hvars
kraft då och då måste förstärkas med ett raskt årtag. Båtarne
voro fyllda med högtidsklädt folk, karlar och qvinnor, bland
hvilka senare här och der en ung flicka lyste i snöhvit drägt,
lik en solstrimma bland skuggor. Alla farkosterna styrde kurs
mot en viss osynlig punkt af stranden innanför den utskjutande
klippan, som brant höjde sig just vid inloppet till viken,
uppbärande på sin högsta afsats en ståtlig, hvit byggnad. I det
båtarne med någon svårighet vände kring foten af klippan såg
båtfolket nyfiket uppåt, helsande några personer, hvilka under
den stora eken på terassen deruppe syntes intaga en tidig
frukost. Då den sista båten vände af under klippan började
klockorna, i fulla, kraftigt manande toner, ringa från någon
osynlig kyrka inåt vikens bugtande stränder. 1 ett ögonblick
hvilade alla åror, männen aftogo hattarne, qvinnorna sänkte
sina pannor mot de i hvita handkläden inlindade psalmböckerna
och mot bröstvärnet kring terassen deruppe böjde en ung flicka
sitt hufvud öfver knäppta händer. Den hvita drägten och
slöjan, som till hälften dolde hennes anlete antydde, att hon
äfven i yttre måtto beredt sig till en högtid, och när
båtfolket, återtagande sin förra ställning, sågo slöjan fladdrande kring
den böjda gestalten, talade de halfhögt sins emellan, och allt
som båtarne aflägsnade sig, bar vinden öfver vattnet de
afbrutna, halft manande orden: "hon skall gå framl — fram!
— fram!"
Nästa ögonblick försvann den ljusa skepnaden, helsad
likasom med en smekande rörelse af de hvita liljorna, som
blommade omkring henne i doftande rund.
En kort stund derefter ljöd sammanringningen, och från
kyrkogården kring den närbelägna kyrkan inträdde folket genom
de öppna tempelportarne. En vagn stannade i detsamma och
den unga flickan vi sett på terassen inträdde äfven, omgifven
af de sina. Kyrkan, en af de vanliga hvitmenade, var prydd
till högtiden med löf och blommor; kring altaret låg en krans
af liljor och utanför den smög sig, led vid led, en annan, en
större, en lefvande — en krans af Guds-blomster, en krets af
barnafromma själar, bland hvilka den sist komna smög sig in
bredvid tvenne unga väninnor, som väntade henne der.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
