Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’208
och äfven af det andra skola snart genomskåda henne och i
bästa fall ömka henne. Och få roler torde vara
otacksammare att utföra här i verlden än den af en gammal kokett.
I betraktande af verlden, sådan den i verkligheten är,
med sin böjelse att isynnerhet värdera den vackra ytan, det
behagliga skenet, utan att söka efter grunden, efter
sanningen, efter det inre värdet, måste jag medge, att det för en
ung, oerfaren flicka ligger en stor fara i att vid sitt första
utträde i sällskapslifvet se sig mött af mycken uppmärksamhet
och hyllning. Man claras så lätt af medgången, och den
beundran, för hvilken en ung, vacker och liflig qvinna ofta nog
blir ett oförtjent föremål ger i de flesta fall stark näring åt
hennes fåfänga, ett fel så vanligt inom de flesta
mennisko-hjertan, att man städse behöfver vara på sin vakt deremot.
Jag har sjelf varit i tillfälle att göra denna iakttagelse på
nära håll. Bland mina ungdomsvänner räknade jag en ung
flicka, vacker, liflig, talangfull och ovanligt intagande. Redan
tidigt blef hon utförd i verlden och snart ett föremål för
allmän hyllning. Ung, oerfaren, glädtig, förstod hon ej hur
farlig den dryck var, som räcktes henne och kredensades af
fåfängan. Den var ljuf att smaka och hon indrack den med
fulla drag, utan att märka dess försåtliga, rusgifvande
egenskap. Småningom förlorade hon sitt okonstlade väsen,
alltsom renheten i hjertats förr klara våg grumlades. Snart
kunde hon ej lefva utan att bli fjäsad, beundrad, kurtiserad.
Hvarje man, som kom i hennes närhet, sökte hon insnärja
och förtrolla, och få kunde motstå tjuskraften i hennes
väsende.
En gång sammanträffade hon under ett besök hos
slägtingar på landet med en ung man, och, som hon för
ögonblicket ej hade något annat eller någon annan att roa sig
med, visade hon sig mot honom så vänlig och tilldragande,
att hon, innan de åtskiljdes, vunnit hans innerliga kärlek.
Hon hade dock ingen genkärlek att skänka, ty hennes eget
hjerta var tomt, eller på sin höjd uppfylldt af hennes eget
jag. Den unge mannen var dock för försynt att muntligen
våga yppa sina känslor för henne. Men som han verkligen
älskade henne och som han trodde, att hennes uppmuntrande
ord .och blickar varit allvarligt menade, dröjde det ej länge,
innan han tillskref henne, omtalande sin varma böjelse och
uttryckande den förhoppningen, att den ej var alldeles obe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
