Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brefvet af den 7 April 1831 innehåller tacksägelser för
gåfvan af Brinkmans på tyska utgifna skrifter.
»Era »Philosophischc Ansichten»,» skrifver Fredrika
Bremer, »har jag ett oändligt begär att få bilda mig en åsigt
om, ehuru jag på intet vis är nog förmäten att tro mig ännu
ega någon insigt i så djupsinniga ämnen, eller kunna fälla minsta
dom deröfver. De äro för mig lika kronans diamanter, som
jag väl får med beundran betrakta, hvilkas skönhet och höga
värde jag väl kan ana, men som jag ej får eller dristar
vidröra.»
Emellertid erkänner hon, att skrifter i sådana ämnen
sedan någon tid fått för henne ett högt intresse och uttrycker
sin förhoppning att, likasom Brinkmans afhandling »Om snille
och smak» gifvit henne den första, rätt klara och
tillfredsställande insigt i dessa ämnen, hans »Philosophisclte Ansichten» ock
skola ge henne det ljus, hon hittills i flera filosofiska skrifter
förgäfves sökt.
Brinkman filosoferade, skrifver hans minnestecknare, med
hufvud och hjerta på en gång — en ekleticism så god,
och med hvilken man kommer så långt, som med någon
annan. Samma uttryck skulle troligen med lika mycken
sanning kunna gälla om Fredrika Bremers filosofi, och
likväl synas de båda korrespondenterna just i dithörande frågor
ha föga eller intet sympatiserat. Vi döma dertill dels af den
tystnad, hvarmed Fredrika Bremer i de följande brefven
förbigår »die philosophischcn An.Mchten», dels af åtskilliga
missgillande yttranden, Brinkman lärer hafva fällt öfver den
filosofiska halten af Fredrika Bremers senare teckningar ur
hvardagslifvet — ett ogillande, som väl äfven hade sin grund i
den tidens åsigt om hvad som var passande och icke
passande för fruntimmer att studera, att tänka eller skrifva öfver.
Men vi återgå till den oafbrutet fortsatta brefvexlingen.
I Maj 1831 skrifver Fredrika Bremer för att tacka sin
korrespondent för den glädje läsningen af hans »Pcnsées
di-verses» skänkt henne — för hvarje ny, frisk och klar tanke,
hvarje ljuf, med lifvet och menniskorna försonande känsla,
som hans själ väckt i hennes. »Gud välsigne er derför! — se
der, mitt hjertas tack!» tillägger hon och slutar med den
enkla, men hjertliga försäkran: »Ni har gjort mig mycket godt!»
Derpå fortfar hon: »Om denna samling skall, som jag
hoppas, meddelas allmänheten i tryck, bönfalter jag dock om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
