Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
ntstrykandet af ett ställe i afdelningen »les femmes»,
hvilket jag utmärkt med tvenne kors. Jag ber derom, emedan
jag ej ville att man i verlden skulle kunna åberopa sig på
era ord, för att öfver mitt kön fälla ett ogynnsamt omdöme.
Er anmärkning kan Giul ske lof! (detta uttryck är här på
sitt rätta ställe) ej lämpas på »les femmes» i allmänhet; den
så väl som inånga andra öfver dem, <jäller endast en del af
»les femmes du grand monde» — ej qvinnan i bästa mening,
sådan hon är, oförfalskad och obesmittad af verlden.
»Love-lace» skall alltid för hvarje ädel qvinna vara synonym med
»satan», och hennes afsky för dessa afgrundsväsenden vara
lika djup som oöfvervinnelig. Jag har ej kunnat läsa
»Cla-risse» till slut, emedan den låtit mig för första gången erfara
rörelser af hat och afsky (allt mot Lovelace), som voro mig
odrägliga.» Hon tillägger att mången renhjertad och
oskyldig ung qvinna skulle gå ännu längre, och med förvåning
och afsky vända blicken bort från hvarje karakter à la
Lovelace, flyende hans närhet, som man flyr en pestsmittad. »Ni
ser,» tillägger hon, »att jag blifvit belt ifrig. Jag är, jag
erkänner det, noggrann på mitt köns vägnar, och finner sällan
en tänkare, som gjort det rättvisa i alla afseenden. Sedan
jag nu gifvit mitt hjerta luft häröfver, ber jag er blott ännu
skrifva något mera om »les femmes» och med er milda och
klara blick se in i deras verld och visa folk hur man skall
bedöma dem.»
Brefvet af den 1 Juni börjar med erkännandet, att
brefskrifverskan länge väntat och längtat att höra något från sin
korrespondent, samt att hon, då det dröjde, började frukta att
ban vore missnöjd med hennes sista lilla arbete och ansåge
henne för pjåkig att tala vid kritikens välgörande medicin.
»O, tro det dock ej, min bäste Brinkman,» fortfar hon. »Mitt
valspråk är detta: "Ljus! ljus! om jag ock vid dess sken
skulle se mig sjelf kolsvart’. Min varmaste tacksamhet
halden verkliga vän, som ger mig ljus. Skulle jag väl vara
värd att någonsin blifva fjäril, om jag fruktade att erkänna
att jag ännu är blott larv? Var ni, min bäste Brinkman, för
mig den verklige vännen — —. Jag delar er tanke öfver
recensionen i Heimdal,» tillägger hon, hänsyftande på någon
recension af hennes arbete. »En verklig konstdomare hade
kännt blomman på fröet. Dessutom bedrar han sig, då han
säger: ’blomman är der’. Den är ej der ännu, det vet, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
