Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
känner jag; knoppen har ej ännu en gäng börjat öppna sig.
Men om den skall göra det en dag, oin, som jag hoppas, en
ädlare blomma en gång skall framstå, så skall den aldrig
glömma, att, derför att den fått lif och färg, har den Franzén
och Brinkinan att tacka, soin på den läto falla den första
varma solstrålen. — —
»Ni skall säkert, min bäste Brinkman, billiga den
föresats jag fattat att nu en längre tid ej frambringa något. Jag
behöfver vinna kunskaper, upplysa, stadga mig, se hvad jag
har inom mig och allt hvad jag deraf kan göra, på det jag
måtte en dag göra dem heder, hvilka så godhetsfullt
uppmuntrat mig vid början af min bana, och närma mig det mål,
jag alltid föresatt mig: det att kunna utså
»I qvalens jord lycksalighetens frön».
O! må jag kunna bilda mig till detta sköna värf! Hjelp mig
dertill, min bäste Brinkman, genom kritik och beröm,
tillrättavisning och uppmuntran. Måtte alla, som hos mig finna
någon förmåga, biträda mig, derigenom förnämligast, att de
upplysa mig om mina fel, och jag skall vara så tacksam som
läraktig. Jag vill blott ett — komma till sanningen, göra den
åskådlig, och sålunda gagnelig för mina medvarelser. Om jag
kan uppfatta den, i mån af den kraft och förmåga, sora blifvit
mig beskärd, vill jag sedan begagna hvad medel naturen
gifvit mig i inbillningskraft och uttryckets liflighet för att
framställa det goda och rätta i en angenäm och glad drägt, så att
det må kunna fängsla äfven de sinnen, som först se till ytan.»
Hon tillägger några skämtsamma ord om, huru vishet
och moral länge nog burit peruker och barska miner,
talat ur predikoton, och varit, visserligen mycket respektabla,
men på samma gång hjertans tråkiga, samt huru de säkert
ingenting skulle förlora, om deras läror uttalades af leende
o o ’
läppar, och sålunda blefve äfven »aimabla».
>jDetta,» fortfar hon, »vill jag söka rätt allvarligt
åvägabringa i romanen, berättelsen, eller hvad jag nu må begagna
mig af. — — — Hvad den större mängden af menniskor
behöfver: tröst, muntran, utsigt — dager i lifvet och äfven
för stunden — huru väl skulle man ej kunna gifva detta,
huru nära komma den lidandes hjerta och förstånd i bilder,
hemtade ur det verkliga, d. ä. ur hvardagslifvet! Men man
måste härtill först hafva förvärfvat förmåga, visshet och
klarhet — och det är detta, icke lätta arbete, jag går att företaga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
