- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Nionde årgången. 1867 /
38

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

38

Kännedom af menniskan i ordets djupa mening — om hvad
som verkar på henne, hur det verkar, i hvilka föreningar, i

hvad grad — —–hu jag hissnar! — ty allt detta borde jag

lära känna. Jag fruktar att under mitt lif blott hinna tyda
några ord af den oändliga skriften; dock — måtte jag blott
klokt förstå använda dessa! Anuu en gång: stå mig dervid
bi, milde och vise Brinkman! Ni har redan gjort det; tröttna
ej! — — — Jag har riktigt pratat ut i dag, kanske något
för mycket — kanske stundom något osammanhängande; men
ni skall förlåta och säkert förstå mig.»

Efter att. hafva tillbragt någon del af sommaren i Ström-

O o

stad, lemnade Fredrika Bremer sitt hem, för att en längre tid
vistas hos en gift syster i Skåne. Derifrån skrifver hon den
9 September ett skämtsamt svar på ett bref af Brinkman,
deri denne, förbittrad öfver väninnans långa tystnad, låtit sin
vredes åskor ljunga öfver henne och öfver Skåne, hvars »torf
och torftighet» han förklarar ovärdiga att så fängsla hennes

o o o

tankar, att hon förgäter sina gamla omgifningar.

»På alla era hårda beskyllningar för likgiltighet,
glömska m. m.,» skrifver hon, »svarar jag aldrig ett ord, ej ett
enda. Ni liar sjelf cj trott på deras sanning. Ert tadels
spjutudd böjer jag sålunda åt sidan, i det jag ödmjukt, men
förtroendefullt räcker er handen, och säger leende: »Vi ha dock
ej upphört att förstå hvarandra».»

Förtalet om Skåne vederlägger hon med en ifver, som
röjer huru väl hon der funnit sig. »Det har sina goda sidor,»
försäkrar hon, »icke blott i afseende på »gåsbröst», men
äfven i afseende på naturskönhet; i synnerhet här omkring U.
Min syster,» tillägger hon, »vill att jag skall bedja er sjelf
komma och se — men hvem har väl någonsin friat, som på
förhand varit viss om att få korgen?»

Imellertid ger hon sin korrespondent en lockande
skildring af den förtroliga umgängeskrets, af hvilken han, om

O o Ö & 3

han ville åtlyda inbjudningen, skulle blifva en firad medlem,
och ger derefter följande teckning af de yttre omgifningarne.

»U. ligger på en höjd, omgifven af stora, herrliga
bokskogar. Från mina fönster har jag utsigt öfver den
fruktbara, omätliga slätten, midt på hvilken Christianstad ligger,
lik en liten by; och under de vackra Septembermorgnarne
ser jag med lust och glädje töckendansen öfver slätten, i hvil-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:19:03 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1867/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free