- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Nionde årgången. 1867 /
39

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

39

ken solstrålar och vindar leka. Det är verkligen ett skönt
skådespel, som låter hvarjehanda tankar dansa in i själen.

»Det är sannt — af både fukt och köld har jag lidit
mycket nog, sedan jag kom hit ned, och värre blir det väl
längre fram mot vintern. Men jag har rikedom på goda
böcker, och själsvärme gör att man kroppsligt fryser med
undergifvet sinne.»

Några uttryck af saknad och längtan efter hem och
vänner följa, »men om man skall vinna något, så måste man
något försaka; det är nu lifvets vilkor. — Js’i tycker ju i
alla fall ej om, att någon utom ni sjelf grafvar sig,» tillägger
hon, »och just nu, under det storm och regn slå mot mina
fönster, kommer jag rätt lifligt ihåg er »Tankebild» Glädjen.
Ja! lifvet har glädje, och under det vi smyga det stilla
igenom, är det en stor sådan att kunna göra något litet godt
med sin smula kraft, en stor glädje äfven att ega förlåtande,
vägledande och uppmuntrande vänner! Det kan ge glädje,
märker jag nu också, att få bannor; mera dock att få beröm,
och det väntar jag oförtöfvadt just af bannornas författare —
för mitt saktmod in. m.

»Säg, vill ni gifva mig den glädjen?»

lledanden 11 September griper hon på nytt till pennan,
för att skildra den trefliga familjescen, som afbröts genom
ankomsten af den försonade vännens bref.

»Glädje bad jag er skänka mig. Jag hann knappt uttala

min bön och er hand räckte mig hvad jag bad orn.–-Ni

är för god emot mig nu som förr— men akta er, jag sqvallrar
också derom för alla!» — Brefvet innehåller för öfrigt blott
några spridda tankar, väckta af de ämnen vännen anslagit.
Så yttras, i fråga om anblicken af ett skönt ansigte: »Jag vet
intet, som ger ett så djupt och ljuft intryck; det på en gång
gläder och rör — man tycker sig förstå en af Skaparens
tankar.» Brefskrifverskan slutar ined beviljandet af vännens bön
att erhålla en målning af hennes hand. »Men,» tillägger hon,
»om det blir en engel eller en bengel, det vete ödet, hvars
hand styrer min. Min hela kraft är min stackars goda vilja.»

Brefvet af den 14 November rör sig kring någon
skämtsam tvist, rörande värdet af och vilkoren för en förtrolig
brefvexling. »Hör mig,» säger brefskrifverskan till svar på
någon invändning i det bref hon besvarar, »och ni skall gifva
mig tre fjerdedels, om ej fullt rätt. För all sann kunskap

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:19:03 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1867/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free