Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4<>
och lärdom hyser jag en djup vördnad, (kanske det ej är
rått?) och hyser i följd deraf för den person, som eger en
sådan, en känsla af aktning, som ofta trycker mig tillbaka,
eller — hur skall jag uttrycka det? — ger min själ en viss
andtäppa; och att skrifva till en sådan person, i tanke att
med mina bref kunna tillskynda honom något nöje, tyckes
mig vara ungefär detsamma, som om jag, för att traktera
Rossini, skulle spela för honom gubben Noach.— (Har jag ej
rätt kanhända?) Kommer nu härtill, att ni sjelf har
påtagligen orätt i det något lättsinniga sätt, hvarmed ni yttrar er
om lärdom och kunskap (man värderar ty värr aldrig rätt
hvad man sjelf eger!). Och besinnar man till att denna skatt,
förvärfvad under träget arbete och v a kur, verkligen är hufvud-
O ’O
nyckeln till ljusets och hvad ni kallar »snillets verld», så får
jag ännu mera rätt i min känsla af ödmjukhet, och i hvad
af denna följer.»
Några uttryck af det bildande nöje brefvexlingen med
Brinkinan skänker henne följa. »Era bref,» tillägger hon, »äro
mig dessutom kärkomna, emedan jag uppriktigt håller af er.
Men om ni ställer vilkoret för vår brefvexling på ett utbyte
af känslor och tankar, så förskräcker ni mig. ]Je förra äro lios
mig för starka, de senare ännu för dimmiga för att uttryckas i
skriftliga samtal; och under det jag i era bref beundrar vid
hvarje rad den lifliga, klara och rika tankegången, under det
jag vid de enklaste uttryck måste tänka:
»Mème quand Foiseau marche, ön sent qu’il a des ailes»
så känner jag mig, då jag skall fatta pennan för att besvara
dem, så sköldpaddsaktigt släpande. (Tycker ni det kan vara
en behaglig känsla?)
»Men, ännu en gång! för att erhålla njutningen af era
bref, skrifver jag, så sköldpadda jag är, och utsätter mig för
att ni mången gång torde runka på hufvudet åt mina, ehuru
ni af godhet för mig ej talar ut ert ogillande, emedan ni
kanske tror att jag ej tål vid det, men det gör jag godt.
Ville ni tala ut det, kunde jag kanske få bättre skrifmod;
tadel är mig kärt, dà det ger mig medel till något slags
förkofran, ja, mången gång kärare än beröm. —–— —
»A propos »dimmiga halftankar» — vet ni, jag har fått
en sjukdom; fröet dertill har väl alltid legat inom mig, men
nu först har det utvecklat sig och griper förfärligt omkring
sig; den sjukdomen består i en omättlig hunger, en osläck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
