Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
lig törst efter kunskap, efter allt som kan låta de dimmiga
halftankarne klarna och bli ljusa, bli heltankar; och denna
sjukdom, det känner jag, kommer att räcka hela mitt lif
igenom. Jag är dock glad åt den och bygger på den mitt hopp
oin framtida duglighet; emellertid förskönar den det
närvarande och låter mig under törstens tillfredsställande finna hvarje
dag så kort, och hvarje minut så rik, att det är mig både
förunderligt och förtjusande.
»Min ställning i det yttre lifvet är lycklig, och jag kan
fritt använda min tid till att förvärfva litet intellektuel
förmögenhet,» tillägger brefskrifverskan halft ursäktande och
slutar derpå brefvet med den karakteristiska frågan: »Hvad ga"1-
1 O O O
nar det väl till att ha eld, om man ingenting har att sätta på
den, eller att koka af?»
Den 17 December, allt 1831, följde, efter ett längre
uppehåll, åter ett bref, som förtjenar att återgifvas i det.
närmaste oafkortadt.
»För tredje gången,» skrifver korrespondenten, »har jag nu
läst om ert bref af den 9 December och för tredje gången
dervid fällt tårar — sådana som verka på själen soin dagg
på blomman. Var det er långa tystnad, hvilken gjort mig
ängslig, som lät mig dubbelt känna nöjet af att erhålla bref
från er — var det att jag visste er lida och såg er ändå så
upphöjd öfver lidandet, så full af sjnlsfriskhet och lif, och
derjemte, såsom alltid, så obeskrifligt god emot mig — eller
var det ändtligen den mildt allvarliga tonen, som så klart
och skönt, mitt hjerta så tillfredsställande, klingar brefvet
igenom — eller var det alla dessa orsaker tillsammantagna,
som verkade på mig — men intet bref från er har ännu
låtit mig njuta så ljuft och rikt.–
»Ni talar bland annat om det sköna, ädla, höga i
moders-värdigheten, och era ord bära stämpeln af en känsla, så djup,
så varm. Ja, det måste vara skönt detta heliga kall — jag
förstår väl hur skönt — och ändå — skall det icke blifva
mitt; j:ig tror mig ej vara kallad dertill och anser ej detta
mål såsom det enda, hvilket kan gifva qvinnokarakteren sin
urbildliga fulländning. Det skönas och det godas ljus bryter
sig i strålar på jorden, mångfaldiga äro de, och hvar och en
af dem, rent uppfattad, är en väg, på hvilken man kan
komma till sjelfva ljusets källa. Ilar jag orätt? Eller är detta
kanske blott hvad ni kallar en dimmig halftanke?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
