Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
sjelfständighet. Jag behöfde det mer än någon annan, ty
barnslig tro har jag nitstan aldrig haft. Vid min första
nattvardsgång redan var hela min själ upptagen af ett «hvårföre?»
som ingen röst besvarade.
»Nu då jag känner mina bojor lösta och hela min varelse
är ett jubileum öfver (len himmelsfärd, som jag tycker mig
ha börjat, är jag dock ej blind eller förmäten nog, att. tro
mig kunna finna, hvad tusende mig så mycket öfverlägsna ha
sökt förgäfves — ren sanning, eller, bättre sagdt, säker
kunskap om sanning. (Besynnerligt! Jag kan knappt nämna
eller skrifva detta ord, utan att få tårar i ögonen.) Jag vill
och hoppas blott få se nog för att innerligen kunna tro; jag
vill blott öfver den inre och yttre verlden ha klarhet nog
för at.t kunna
’Se glad i lifvet in och trygg i grafven neder’.
Lemnande det allvarliga ämnet med dessa ord, öfvergår
brefskrifverskan till några lifliga skildringar af sällskapslifvet
i Christianstad, men afbryter sig plötsligt sjelf med utropen:
»Underverk! underverk! — Just i detta ögonblick,»
fortfar hon, »hörde jag ett prasslande på mitt bord och öfver
ert bref sväfvade en stor, med de vackraste vingar prydd
fjäril. Efter att darrande ha krupit omkring på mitt bord en
stund tog den till flygten — Psyche lyfte sig på lätta
vingar, men, gudnås! till mina talgljus, kring hvilkas lågor hon
länge fladdrade, under det jag med riktig ångest bad henne
akta sig, såsom hade hon verkligen kunnat höra och förstå
mig. Ändtligen fick jag henne i vingen och bar henne
varsamt ut i det andra rummet der väl intet ljus var — men
köld. Om jag visste huru jag skulle bevara min stackars
Psyche!–Jag kan ej låta bli att vid sådana små
ovanliga tilldragelser fästa betydelse och aningar. Så mycket i
mitt lif har gifvit troil derpå en viss helgd.»
Den 30 Mars 1832 skrifver Fredrika Bremer några ord till
svar på vissa försmädliga frågor, rörande hennes talent i
strumpstickning. En ny strumpupplaga förklarar hon är verkligen
i arbete, men — om någon fot nånsin kommer att inträda i
den, det erkänner hon är mycket ovisst.
»Att lägga maska till maska är väl vilkoret för
fortskridandet i lifvet, i kunskap och all slags skapelse, så andelig
som materiel,» fortfar lion, »och skulle jag i alla ämnen stå
mig lika slätt, som i strumpstickning, så vore det illa beställdt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
