Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
i blom. Själen fröjdades vid deras blotta anblick. —
Revolutioner under dessa doftande blomhvalf? Sammansvärjningar
och schavotter, när man kan vandra i dylika lustgårdars
vänliga hägn midt ibland vårens herrligheter?
oo n
Jag vet ej hvarför min blick åter vändes inåt den
skakande vagnen, för att. uppsöka något slags gensvar på mina
tankar. Den nådde fram till amerikanaren, gömd inom en
mur af tobaksrök, gled hastigt förbi borgmästaren, der han
låg utbredd i hela fylligheten af sin dubbelmage, berörde
flygtigt några blundande fysionomier och stannade slutligen
i hörnet på den figur, som der mera anades än skönjdes.
Hela natten hade den okände suttit der orörlig i skug-
O c*
gån. Ingen sömn hade tillslutit hans ögon, timme efter
timme hördes han med stark och klangrik stämma till några an-
O O
dra passagerare i rotundan eller på kuskbocken rikta en
fråga om allt gick bra. Svaret gafs i en ton, som röjde ett
aktningsfullt kamratskap. Besynnerligt nog stördes på en
gång alla mina fridstankar vid anblicken af denna orörliga,
tankfulla figur, med hvilken jag ännu ej vexlat ett ord.
Det var en ung man om knappast 30 år, med hög panna,
blekt anlete, stora, milda, blå ögon och denna drömmande,
men öppna och bestämda uppsyn, som utmärker personer,
hvilka drifvas af ett oryggligt beslut. Öfver munnen låg ett
leende; skägget, skiftande i rödt, föll långt ned öfver bröstet;
växten var reslig, hållningen djerf, han hade alla en
härförares egenskaper; väl syntes hvarken pistol eller dolk och
likväl sade jag till mig sjelf, rned denna oöfvervinnerliga
visshet, som tillhör förkänsliga naturer: se der en frihetshjelte,
som beger sig till strids på andra sidan Rhenl
Och min förkänsla besannades. Hvad var det då, frågar
ni, som satte oss i beröring med hvarann? En obetydlighet —
en knuff af grannen — min följeslagerskas trötthet — min
bekymrade uppsyn. Ilan hade den bästa platsen — hörnet;
vänligt leende reste han sig upp, installerade baronessan på sin
egen plats med tusen älskvärda omsorger, hoprullade
slutligen sin kappa och lade den under hennes fötter. Derefter
kom samtalet i gång; borgmästaren, amerikanaren och alla
de andra sofvo. Hvad språkade man om? Om regnet, om
den osäkra framtiden, om revolutionens åska, som mullrade
öfverallt. Vid denna tanke flammade det till i den unge
mannens ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
