Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55
»Och då?»
»Då skall man döda dem.»
Orden sades med sorgsen, men obeveklig röst.
»Om de förtro sig till oss och gifva sis — välan! då
o o o
skola vi låta dem vittra i fred. Men de kunna det ej — de
göra det ej!»
Jag betraktade med hemlig förskräckelse detta goda,
vemodiga leende, detta öppenhjertiga öga, detta frimodiga
vansinne, som, betaget i sin egen gyckelbild, smyckade den med
blommor, utan att märka huru den ångade af blod. Efter ett
ögonblicks tystnad återtog lian, med en röst, som darrade
något litet och i hvars toner likväl det orubbligaste
sjelfförtro-ende vibrerade:
»Allt som återfödes skall dö. Så bjuda eviga lagar.
Jemnlikheten kan ej grunda sitt välde på jorden utan att
krossa dess blommor. Den sociala förnyelsen skall uppstå
ur en graf. För att vinna harmoni måste missljuden
för-qväfvas.»
»Men sådana skola höjas öfverallt.»
»Nej.»
Detta nej sades enkelt, men med en förkrossande visshet.
»Men dessa missljud — de äro menniskor.»
Frihetshjelten teg, grubblande ett ögonblick; återtog
derpå med lägre röst:
»Hundratusen hufvuden!»
»Hundratusen hufvuden, fallna för svärd eller bila.
Millioner hustrur bragta i förtviflan — och barn — och mödrar!»
»Och i dag, menar ni, i detta ögonblick finnas inga
hustrur bringade till förtviflan, inga barn som gråta på
jorden, inga fäder, inga mödrar, inga fattiga, soin dö i elände?»
»Jo, det är sannt! Några, här och der.»
»Öfverallt!» utbrast fremlingen plötsligt med full röst;
»öfverallt! Från alla punkter af den förtryckta jorden
uppstiger med hvarje sekund ett tusenstämmigt skri af smärta.»
»Det är sannt! Jorden är förbannad, vi hafva fläckat,
vi hafva störtat den.»
»Det tror jag icke!»
»Huru! Ni tror er då icke vara en syndare?»
»Nej.» — Detta andra nej uttalades med samma naiva
säkerhet, ined den klaraste blick och den fullkomligaste
abstraktion af jaget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
