Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
ken, såg på ilen, lade den i sin bröstficka och sade, i det ett
strålande, halft förklaradt leende upplyste hans ansigte:
»Jag känner den väl — er bibel.»
»Om ni känner den, så har ni der spårat kärlekens
lagar.»
Utan att svara fortsatte ban sin egen tankegång:
»Jag har mer än en gång genomforskat dess innehåll,
o o o o *
jag känner dess fördolda mening. Den har en yttre och en
inre, fördold mening.»
»M in måste läsa den med ärligt och ödmjukt sinne; den
är skrifven för de enfaldiga.»
En blixt sköt fram ur hans öga.
»Ni har bokstafven,» sade han, »vi hafva anden.»
En djup tystnad följde. Jag tänkte: Arma verld, om Gud
någonsin skulle öfverlemna dig i dessa fallna englars våld!
Den unge mannen stack ut hufvudet genom fönstret, vände
C O 5
sig derpå mot mig och sade med den blandning af mildhet
och myndighet, som var honom egen:
»Tiden är framskriden, vi närma oss Basel. Tillåt mig
’göra er ett förslag. Baronessan är orolig, ni kommer att finna
Tyskland i fullt uppror, låt mig ledsaga er. Med mig
kommer ni fram öfver allt; vid preussiska gränsen kan jag tryggt
lemna er ocli denna omväg skall ej taga mig mer än två
dagar.»
Han sade detta med den största enkelhet. lians ansigte
uttryckte en så ädel ridderlighet, i förening med en så
praktisk välvilja och ett så öppenhjertigt allvar, att jag kände
mig genomträngd af både blygsel och deltagande. Skulle
jag väl hafva handlat så — jag, den vise, som ömkat mig
öfver honom — dåren!
Jag nekade likväl att antaga förslaget, han upprepade
det enträget, men upphörde, med utsökt takt, från det
ögonblick han sagt nog, för att öfvertyga oss om sin uppriktiga
vilja att tjena oss. Derpå hopsamlade han hastigt sin kappa
och nattsäck samt hvisslade; postiljonen stannade hästarne,
fremlingen hoppade ur vagnen och i ett ögonblick voro lians
kamrater samlade omkring honom. Med en liflig åtbörd, full
af energi, af ungdomlig och poetisk hänförelse, tillvinkade oss
den unge mannen sitt farväl och vände derefter af i fullt
språng, rätt genom fälten mot Khen.
Jag trodde mig ha drömt. Ett barns sinne, förenadt med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
