Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
dunkel hågkomst, till Wladimirsgatan; der såg jag slutligen,
ty den gatan år tröttsamt lång, en svartklädd person, i
hvilken jag igenkände min väninna. Förtjust att hafva lyckats
i mina efterspaningar sträckte jag begge händer ut emot
henne, och här kunde jag opåtaldt göra det.; ty
Wladimirsgatan är icke någon fashionabel gata.
Hon tvekade att på en gång besvara begge mina
handslag, men jag märkte, att hon gjorde det blott derföre, att
hon bar någonting under sin kappa, och icke för det att hon
stötte sig på sjelfva saken.
Jag undrade hvad det kunde vara, som hon bar så
hemlighetsfullt, och hade jag varit Helsingforsbo, skulle jag
lia frågat henne derom; nu tyckte jag att det kunde låta
såsom småstadsaktig nyfikenhet, hvarföre jag blott beslöt att
gifva akt på henne.
Sedan den ömsesidiga glädjen att återse hvarandra
blifvit uttalad, frågade jag, hvart hon ärnade sig.
»Jag är på väg till sjukhemmet, och jag tänker, att du
har lust att komma med mig dit.»
Utan att vänta på svar gick hon redan sin gata framåt;
van som hon var att vid sitt förklädsband leda en hvar,
visste hon, den englagoda, att jag nog skulle låta mig
hennes anordning behaga.
Aldrig har jag såsom i hennes närhet rönt inflytandet
af ett fromt hjertas makt, aldrig af någon känt mig blifva
beherrskad såsom af henne.
»Du vet väl, att vi hafva ett hem för obotligt sjuka här
nu?» sade hon.
»Jag har hört det och gladt mig deråt, men huru har
det. lyckats eder att få detta i gång?»
»Det är ett litet myrstacksarbete — många draga sitt
strå, och det blir en stack. Så arbetas det ju allmänt i vårt
århundrade. Gån till myran, sade den vise, och sedan
verlden begynt följa det rådet, har mycket blifvit möjligt, som
förr skulle ha varit rent af ogörligt; men årtusenden
behöfdes, innan dessa ord blefvo fullt uttydda.»
»Fullt,» sade jag, »fullt uttydda! Siare och skalder kunna
aldrig uttydas fullkomligt ; de äro, säger en tysk skald, klara
såsom himmelen, men af oändeligt djup såsom den.»
»De finnas,» svarade min vän, »som skulle bestrida
sanningen i den tyske skaldens ord, och kalla hans mening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
