Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
Och kunde stafva tryckt och skrifvet
Och läsa flinkt »naturens bok»?
Ac.k, förklä,’t, förklä’t var på tok,
Och det var Skrålians sorg i lifvet.
»Hur kan man sådant förklä’ ha;»
Sad’ lärarinnan »det är ynkligt!
Säg, har du sopat spisarna
Och burit mat åt grisarna?
Och hvarför är ditt förklä’ skrynkligt?»
Det hörde lilla Skrållan på
Och teg bedröfvad under trätan;
Men nästa gång kom hon ändå
Med förklä’t skrynkladt likaså
På både afvigan och Tätan.»
Efter många tillrättavisningar hotas Skrållan med
skamvrån följande dag, om förklädet ej var slätt.
Och Skrållan stackare gick bort
Med ögon af den röda sort,
Som när man har en dugtig snufva.
Nu hände nästa morgon, att
Just lärarinnan gick till hamnen,
Der såg hon Skrållan, sysselsatt
Att plocka stickor, som en skatt,
Och bära vedträn uti famnen.
Ty så gick Skrållan alla dar
Att tigga litet ved från skutan,
Och, klädd till skolan, som hon var,
Ilon veden till sin mamma bar,
Som annars nog fått frysa utan.
Då märktes nog hvaraf det kom,
Att Skrållans förklä’ satt så illa,
Och lärarinnan tycktes som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
