Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ilon intet låtsade derom,
Men inom sig så log hon stilla.
O o
När Slcrållan kom till skolan nu,
Förlägen, rädd och röd om näsan,
Begynte barnen sjuttisju
Att titta bort till skamvrån — hu!
Der Skrållan skulle få sig snäsan!
Men lärarinnan sad’: »min vän,
Kom hit, min kära, lilla tippa!
Väl är ditt förklä’ skrynkligt, men
Nu vet jag rätta orsaken,
Och skamvrån skall du nu få slippa.
»Visst är det bra att putsad gå
Och vara mån om sina kläder;
Men mycket bättre är ändå
Att vara i sitt hjerta så,
Att det båd’ Gud och menskor gläder.
»Och efter förklä’t skrynklats, när
Du gick att ved åt mamma samla,
Så tag det nya förklä’! här,
Och det med samma hjerta bär,
Som du har burit förr det gamla.
»Men att ej det må skrynklas ner,
Så skall jag ved åt mamma skicka.
Och »Skrållan» är ej öknamn mer,
Det är ett namn, som heder ger,
Och det har du förtjent, min flicka!»
Så sagdt. Och alla barn i fjol,
De tyckte just precist detsamma;
Och Skrållan sken just som en sol
Uti sitt förklä’ och sin kjol,
När hon gick hem igen till mamma.»
Vid en jemförelse mellan första och andra delen af dessa
barnböcker, tycker man sig finna att författaren i den senare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
