- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Nionde årgången. 1867 /
150

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

150

leken till det, odödligt goda och sköna gör lifvet till en
himmelsfärd, hjertat till ett, tempel med oupphörlig gudstjenst.

»Älskar menniskan så, då klingar äfven i hennes bröst
den Orpheiska kärlekslyran, då ordnar sig verlden
harmoniskt omkring henne, vilddjuren lägga sig tämjda vid
hennes fötter, i sjelfva öknen springer källan upp. Natur och
vetenskap och konst, verldens historia, så väl som hvarje
enskildt mcnniskolifs, himmel och jord, allt sjunger om det
stora verldsepos — försoning! Och i detta, huru skönt
upplösa sig ej alla lifvets dissonanser, dess karrikatyrer upphöra
att förvilla, lögn skiljer sig från sanning, ingen tår blir
bitter, ingen smärta utan hopp, intet lif glädjelöst och intet
fruktlöst, om det inom eget bröst uppfödt det eviga.

»Finner menniskoanden sitt centrum — då, (men också
först då) lefver hon fullt och skönt. Att älska Gud —
älska Honom i allt, som vittnar om Honom, verka Hans
kärleksverk i konst så väl som i hvardagslif, i hjeltebragd så
som i stilla försakelse — låta hela sitt lif uttala ett Guds
ord — det är att lefva, att herrligt lefva — det är att skönt
preludiera till den än herrligare symfoni, som lifvet skall
utveckla bortom grafven.

»Jag medger att för att kunna lefva sannt och skönt,
äfven några små jordiska vilkor måste komma i betraktande.
Mat och kläder bry mig minst, — vigtigare nödtorft fir.nes.
Jag ville hellre vara en tiggare än — t. ex. en grefvinna
G. Hon skall ej stöta sig på detta ord, utan ge mig rätt.
För att sannt och skönt lefva måste man rå om sin tid, sina
tankar, sina handlingar: måste, med ett ord, icke vandra den
stråt, som stora verldens slafvar gäspande trampa — strxten
af nöjen utan njutning, af arbete utan resultat, måste icke
underkasta sig tusen saker af tvång och flärd som
greivin-nan G:s rang och lefnadsställning tvinga henne till, och som
hon, just derför att hon är ett ädelt och utmärkt
fruntimmer, måste känna tryckande och förlamande.

»Huru lycklig deremot min philosophiske tiggare »Pehr
W ändring», (en verklig, nu lefvande person) som hvar dag
bespisar sin själ vid naturens ocli nådens fester, som
öiver-allt der han ingår, för att hvila och föda sin kropp, eidast
ber att man ej må gifva honom mer än han för stunden
behöfver och fruktar det minsta öfverflöd långt mera än den
rike en ytterlig fattigdom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:19:03 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1867/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free