Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
åter hans egna ord i hans anteckningar oin sin ungdom —
»återvände jag längs efter den älskade Dalelfvens strand.
Skymningen hade framskridit långt och var nära verkligt
mörker. Himmelen var mulen och grå. En mild, men tung
höstvind drog fram genom luften, lösryckte från löfträden
en och annan af deras förbleknade prydnader och
framkallade ifrån den tjocka och resliga furuskogen, som stod på
andra sidan af elfvcn, detta enformiga, men fulltoniga och
melankoliskt ljufva sus, som är eget för tallarnes kronor.
Den krusade elfvens yta och de små vågorna voro liksom
trötta af dagens mödor, hvälfde sig tungt och tycktes längta
efter hvila. På afstånd hördes det egenartade, mäktiga,
ehuru icke högljudda dån, som kommer från hafvet, då
vädret der antingen lugnar sig eller förebådar storm. Mitt
inre liknade nära nog min omgifning.
»Det var ej dag, det var ej natt,
Det vägde mellan båda.»
Under det jag så gick, försänkt i drömmar och
aningsfulla tankar, väcktes jag hastigt af ett rop, som hemskt
genombröt det högtidliga lugnet. Det var först sedan det
förnyats, som jag märkte hvad det var. Det var en uf, som
lät höra sig från djupet af skogen. Jag erinrade mig i detta
ögonblick från Odmanns »Flockar», dem jag flitigt läste,
de poetiska österländningarnes benämning på denna fogel:
’klagoropets dotter’. Den är således tolk af det klagorop,
som genombryter naturen, af det otillfredsställda begäret,
af missnöjet med sig sjelf, sin varelse och sin ställning. Den
första tanke, som dervid hos inig uppstod, var: hvad kan
vara den inre meningen med denna naturens klagan? Icke
kan den roflystna ufvcn vara en tolk af den innerliga
längtan efter befrielse, förvandling och ny födelse, hvilker. det
tillhör menniskan att utföra på jorden, den »kreaturens
suckan», hvarom apostelen Paulus talar, utom tvärtom uttrycker
det den oförnöjda djuriska lystnaden, hungerqvalct ocli
nord-begäret. Denna tankeföljd öfvergaf jag dock snart, ty ufvens
rop hade på mig då icke en vidrig, utan en lockande
verkan. Den förekom 6åsom en kallelse, hvilken lydde
ungefär så här: »kom hit, du grubblande yngling, du sökei
bekantskap med naturens mysterier, men icke finner du dem
i dagens sken och ibland menniskorna, utan här i skogens
djupa mörker, dit menniskans cröfrande och, som hon sjelf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
