Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
intryck från ett besük i Jyväskylii och i seminariet
derstädes.
I)en lilla staden har sedan mitt besök blomstrat i tvenne
vårar, men alla här bifogade siffror äro hemtade från tid—
ningarnes senaste uppgifter, och gälla således för den dag
som är.
Till den lilla staden Jyväskylä, belägen i Finlands
hjerta, Tavastland, och liggande på Jyväsjärvis norra strand»
hade jag företagit en utfärd, väl äfven för att på närmare
håll göra mig bekant med seminariet, men också för nöjet
af en liten ångbåtstur på den ståtliga Päijänä, som med sin
längd af is mil och en bredd af 2—3 utgör en sjö, som blott
uti de tusen sjöars land kunnat förblifva obesjungen och
ouppmärksammad. Intressantare än sjelfva Päijänä är den
vackra Kymmene elf, som utför dess vattenmassa till Finska
viken, och hvars herrliga fall vid Anjala och Högfors
uppfylla med beundran äfven dem, som sett sig vida oin i
verlden, hvars hvirflande forsar försköna de bördiga landskapen
på dess blomstrande stränder, medan de afundsjukt stänga
vägen för alla utom sina egna yra vågor.
Men den, som älskar den för Suomi egendomliga
ensligheten, som med nöje hängifver sig åt det intryck, som
ödslig ensamhet alstrar, skall ingenstädes mera ostördt kunna
drömma än just på Päijänäs vida stränder, som dock så
ofta blifvit kallade fula och enformiga. Sjelfva ångbåten
tycktes mottaglig för intryck, så långsamt gick den, fastän
besvärad af ganska få passagerare, sin melankoliska gång.
Passagerarnes fåtalighet hindrade dem ej att. ha det trefligt
ändå. En äldre herre med ett vördnadsbjudande utseende
inledde bekantskap med mig genom att bjuda mig en kopp
rykande kaffe, serveradt med hvetebullar. En hvar, som
varit ångbåtist — och hvem har ej varit det i dessa tider —:
vet huru välkommen denna undfägnad är i
morgondimman, men resande, hvilka tillbringat en natt i Anianpelto,
veta mera än andra af sin ruskiga trötthet, mot hvilken en
kopp kaffe är ett probatmedel. Jag höll till godo mèd
trakteringen och konversationen äfven. Ett behagligt äldrt?
fruntimmer räckte mig en näfverrifva med doftande hallon;
vi åto och språkade. Herrn och frun hörde tillsamman,
såsom man och hustru, det märkte jag genast.
Då senare vid middagsbordet, samme Wohlthäter lät
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
