Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215
är så mycket en inbillningens man, att han liksom känner
ett tomrum i bröstet tills de bilder, hvilka föresväfvat hans
samvete såsom menskliga urbilder, utgöra föremål för åtrå
och beundran för större massor än hvad för närvarande är
förhållandet. Plan tillhör denna klass af menniskor, hvaraf
alla tider hafva att uppvisa några exemplar, hvilka, försedda
med öppna ögon och öron, äro födda med lama händer.
De kunna se och höra allt, men äro ur stånd att med
lillfingrets yttersta led deltaga i den stora eller lilla trafiken.
Troligen är det detta slags folk man menar, när man talar
om »de stilla i landena». Man må så mycket man vill
fördöma overksamheten hos denna klass af menniskor; vissa
mindre vanliga egenskaper kunna de emellertid hos sig
uppodla. Bland dessa främst iakttagelseförmågan. Det är all
anledning att tro, att de icke ega skarpare ögon än
mängden, men de ega bättre ro att bruka dem. De iakttaga
företeelserna i den sedliga verlden, följa dem i deras
yttersta förgreningar och sluta från det lilla och enskildta till
O O
det större och allmännare. När man bor i en vrå, kan man
icke nöja sig med den horisont man har, utan behöfver i
tanken flytta sig till en vidsträcktare. Dermed förnärmar
man ingen. I viss mån kan det ock vara lyckligt att bebo
ett af dessa lugna »tittut». Platsen man sitter på är
visserligen omålad och obeqväm, men derföre är den också befriad
från intrång. Lyssnande till rösten i sitt eget innersta låter han,
som der sitter, icke vidare binda sig vid lärobyggnaderna för
dagen än de instämma med den tysta rösten. Detta är möjligen
förmätet men en angenäm frihet i rörelser ger det; man vänder
sig hvart man vill, utan den fruktan, hvaraf man förföljes
öfverallt på de öppna platserna, att stöta på en auktoritetsman.
Enstöringen, som tagit i besittning denna undangömda,
anspråkslösa plats, är vanligen en enkel, icke särdeles
mångkunnig man, som försöker att tänka ärligt och följdriktigt
och som ger sig tid att uppodla sitt samvete. Sjelf lärjunge
af en så lågättad mästare som instinkten, söker han och
finner sympathier endast hos de andeligen ringa, hos de
ödmjuka, ehuru ofta sanningshungrande, naturens barn, hvilka
ännu icke tagit värfning under något visst partis fana.
Äfven den olärda och ringa aktade hopen har nemligen
ögonblick, då den hellre begär tankar än njutning, hellre
ett kärft allvar än ett glädtigt skämt. Men hopen inbjuds
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
