Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
217
med tillämpningen af denna besvärliga teori; den uträttar
allt hvad som behöfves, äfven när den finnes till blott
såsom en död kunskap. Visst kan hvarje ärlig menniska
intyga att vårt samvetes uppodling försummas; men såg, om
vi icke hjelpa oss förträffligt med blotta uppöfningen af
förståndskrafterna, som bereda oss så mycket yttre
välbefinnande! Vi äro menniskor; det vore alltför mycket begärdt
af oss, att vi, syndiga varelser som vi äro, skulle försöka att
midt i hvardagslifvet sedligt omdana verlden. När vi nu
en gång äro hallstämplade såsom syndare, hvarföre skulle
vi ej fortfarande synda i smått, helst som den offentliga lagen i
alla fall afhåller oss från de gröfre brotten? Det ena
ögonblicket bekänna vi med kall och hycklad ödmjukhet att
den börda, som trycker vårt samvete, är för stor att
någonsin kunna detsamma aflyftas, det andra ögonblicket skryta
vi öfver denna herrliga civilisation, som infört oss i aldrig
förut anade rymder af ljus och vett. Synden och
civilisationen komma således väl öfverens. Våren återföder icke
mera regelmässigt naturen, än menniskoslägtet i hvarje ny
generation återföder sina förvillelser. Och likväl går, om
man får tro våra loftalare, hyfsningen framåt med en fart
liknande fallande kroppars.
»Det är den yttre hyfsningen. Den sedliga står väl icke
heller stilla, men. den rörer sig icke framåt i rät linea.
För närvarande äro vi fångade i ett skede af sjelf bedrägeri,
som säkert inför en högre blick ej är mindre sedligt
förkastligt än de gröfre laster, som vanprydt utdöda slägten.
Framställningens konst är i vår tid så utomordentligt
upp-drifven och sympathierna för rhetoriskt mästerskap så
utomordentligt vakna; deri ligger faran. En liten gren af den
stora humanitetsläran behöfver blott få en bättre utarbetning
än fordom, genast är man färdig att tro och förkunna att i
denna hundrade- eller tusendedel innehålles det stora hela.
Detta verkar på mängden såsom ett andligt
bedöfningsme-del. Vi inslumra i sjelfförnöjelsens trygghet och aftrubba
under sömnen den viljans egg, hvarmed vi möjligen, om vi
åtlydt uppmaningen: vaker och beder! skulle hafva skurit
oss friska, starka skott af tillvarons träd, i stället att med
lätt möda bryta åt oss de förtorkade. Föröfrigt pyssla vi
så behändigt med små palliativer mot samhällets skador och
sår, att vi fullkomligt tillfredsställa vårt snarbelåtna sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
