Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218
vete, ja, tilldela det en dosis sjelfbeprisning på köpet. Men
inga radikala läkemedel, inga, som kosta uppoffringar, inga.
som kosta oss strid på lif och död med det ruttna i tiden!
»Menar man med civilisation den yttre utveckling, som
► O7
lättar lifvets vilkor för rik och fattig, afvärjer hungersnöd
för tusental, sprider kunskaper och en viss grad af sinnets
odling till millioner — allt välgerningar, som vår tid i hög
grad åtnjuter framför andra tider — så är det nog att
uppodla vår intelligens, vårt begrepp och binda sinneverlden
såsom ett lastdjur i vår tankes tjenst. Välan, en hvar må
då lifligt erkänna, att ett framsteg blifvit gjordt, som knappt
kan i hela sin vidd erkännas. Vägen är inslagen; vi närma
oss synbart till målet. Vilja vi nödvändigt jubla, må vi då
hålla oss till dessa handgripliga, ingalunda förkastliga,
framsteg. Den menskliga egenkärleken bör tillräckligt smickras;
den bör veta att menniskan framgångsfullt sträfvar till
herravälde öfver naturen. Men sjelfva detta ärofulla faktum kan
af vissa omständigheter fördunklas. Man behöfver endast
anställa jemförelse mellan oss och vissa rangpersoner, hvilka
i förflutna tidsåldrar intagit samma thron, och väldet skall
mista hälften af sin tjusning. Forskningen har så godt som
bevisat, att särskildta djurslägten under de stora geologiska
perioderna, hvart i sin ordning och efter graden af sitt
behof, varit jordens herrar. Äran af jordens fysiska
besittning, om ock förädlad genom menniskans förnuftiga sätt att
utöfva den, dela vi således med ödlorna, dinotherierna och
andra lika afskyvärda vidunder, hvilka turvis hvar i sin mån
innehaft densamma. Kan vår fåfänga erkänna denna nesa,
vi, som anse oss nästan stå högre öfver djuren, än vi anse
Gud stå öfver oss?
»Man behöfver i sanning ställa sina begrepp om
tillvaron bra lågt, för att falla i hänryckning öfver den ordning
af varelser, som med herrskaresteg trampat, vårt klots yta.
Men det är också låga begrepp man bör nära. Sådant är
vishet, sådant är förnöjsamhet. Eller hvarför skulle man
eljest i det längsta söka att utestänga denna otrefliga och
obeqväma aning, som låter för själens öga framskymta tillvaron
af en oändlig varelseverld mellan Gud och menniskan, och
hvari det stolta slägtet homo sapiens måhända intager sin
grad såsom det första och ringaste steget till
förnuftsbegåf-ning? Men skam åt den, som förnedrar menniskoslägte! ge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
