Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
»Gud skickar oss sina englar och kallar oss till denna
andens verld, som utgör mensklighetens sanna verklighet.
Den mäktigaste af alla dessa englar och den, soin
åtminstone i ungdomen en gång besöker hvarje menniskohjerta,
är kärleken mellan man och qvinna. Denna engel kan, och
det händer mer än ofta, förnedras och förvandlas till en
förfärlig demon; han kan äfven förslafvas af egennyttiga
beräkningar och göras till tjenare åt timliga intressen. Men
han kan äfven vara menniskans mäktigaste förädlingskraft
och behålla dragen af sitt himmelska ursprung. Det är då,
som han lyfter menniskan upp från jorden och far med henne
genom himmelens rymder, ifrån hvilka han visar henne
verlden, liggande i morgonglans och full af lif och salighet.
Hvar och en, som erfarit detta heliga ögonblick, måste
erkänna sanningen af skaldens ord:
’O lefvande förstånd i tingen,
O snillets, känslans hemlighet,
Hvem fattar dig, o skönhet? .Ingen
Förutan den, som älska vet?’
»Men Gud skickar äfven andra englar än kärlekens, för
att draga våra tankar upp till sig och himmelen. En af de
starkaste känner jag och det är ljusets engel eller kärlek
till sanningen. Han har följt mig genom större delen af
min lefnadsbana, och gjort min studerkammare till ett
tempel. Men jag känner, att han ensam icke skulle kunnat
skydda mig emot de frestelser, som ställa sig i vägen på
forskarens bana, om han icke haft till stöd för sin ädlare
syftning kärlekens engel vid sin sida. Men äfven denne
har följt mig genom större delen af mitt lif — och jag
erkänner hans större och ädlare makt. Min tanke steg aldrig
så djerft upp i forskningens himmelsträfvande flygt, att jag
icke erkände henne, med hvilken kärleken förenat mig. för
bättre och ädlare än jag; ty hon var och förblef en lefvande
förklaring öfver Frälsarens ord i Ilans bergspredikan:
Saliga äro de renhjertade, ty de skola se Gud. Jag kunde med
henne träda fram inför Gud och säga: Yi äro ett, icke blott
genom den ömsesidiga kärleken, utan äfven genom den
gemensamma kärleken till Dig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
