Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
229
»Jag böjer med vördnad mitt hufvud för qvinnans värde
ocli hyllar det med djup och innerlig kärlek, och detta har
jag lärt mindre genom minnet af min mor, hvilken jag
förlorade i min späda barndom, än genom den kärlek jag hyst
för min hustru. Det är tvenne ädla qvinnor, som, framför
alla andra menskliga varelser, verkat på mitt innersta såsom
uppfostringskrafter. Då jag nu bittert känner, huru min
själs öfriga krafter alltmer aftyna och vissna, växer
kärleken i värme och innerlighet och jag känner hur den,
renande, förädlande, mildrande och tröstande genomtränger
mig. Om jag derför någonsin mer skulle kunna utföra
något dugligt arbete har jag att tacka denna kärlek för min
förmåga dertill.––––––-—
»Det första i mannens kärlek till qvinnan måste vara
vördnad för hennes bestämmelse och den högre makt, som
genom henne uppenbaras. Genom denna vördnad måste
hans passion kufvas och innerligt förvandlas, om den skall
kunna återuppstå, såsom den känslan mäktigt genomgripande,
mystiska ande, som uppfyller den med glädjens och hoppets
rikaste aningar, som till lif uppväcker snillets och fantasiens
slumrande krafter, skänker åt åskådningen en verld full af
morgonglans, ger kraft åt viljan och åt tanken ljus och
klarhet, med ett ord, såsom verklig kärlek. Plato har yttrat,
att mannen och qvinnan utgöra gemensamt den hela
menniskan. Söndrade från hvarandra, äro de blott fragmenter
utan förmåga att uppnå fulländning, och detta är sanning.
Det är egentligen tvenne lefvande, af naturen sjelf skänkta
grundkrafter, af hvilka man kan hoppas mensklighetens
förädling eller förvandling genom religionens makt — och dessa
äro ynglingens enthusiasm för det heliga, och qvinnans
kärlek. Den verkligt tänkande bör, då han inser detta, vörda
dem. Men i synnerhet böra de sjelfva, ynglingen och
qvinnan, förstå och vörda sin egen inre betydelse och deraf
beroende kallelse, ty det är endast denna vördnad, som kan
skydda dem mot de förvillelser, hvartill passionernas
frestelser så ofta förleda dem. Om det någongång i framtiden
händer, att qvinnorna i allmänhet och ej endast en eller
annan af dem, vinna insigt uti kärlekens betydelse, makt och
bestämmelse, och således äfven gemensamt känna sin
värdighet, skall menskligheten genomträngas af en ännu i dess
historia icke erfaren förädlingskraft. Mannahjertat kan icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
