Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
»Det begär jag icke,» inföll Jerrnyn.
Hans offer trodde doek icke denna försäkran och hon
gjorde rätt. Drifven till det yttersta, uppenbarar Jermyn
slutligen allt för Harold under de för denne mest
förödmjukande förhållanden. Esthers bemedling återför dock sonen
till den djupt förkrossade modrens sida.
Mot bakgrunden af det glädjelösa, af inre ångest
förbittrade lif, hvars aftonskymning vi bevittnat, framstår
E-sthers unga och väna gestalt i ett blidt ljus. Framtiden
erbjuder sig åt den unga rika arftagerskan i tvenne väsentligen
olika former. A ena sidan, ser hon sig såsom Harolds maka
i den omgifning, som genom förfining och komfort tilltalar
hennes medfödda böjelser, en föreställning som dock förmedlas
af medvetandet om Harolds befallande lynne, samt af den
prägel af försoffning, af inre tomhet, som ett lif i rikedomens
sköte synes innebära. A andra sidan åter, synes den med alla
hennes ädlaste ingifvelser förbundna bilden af Felix, och vid
hans sida ett lif i verksamhet och försakelse, förljufvadt af
hvad hon lärt sig uppskatta såsom det dyrbaraste på
jorden — hans kärlek. Hon är ej viss om att detta senare
lif verkligen står henne till buds, men finner sig genom
Harolds anhållan om hennes hand uppfordrad att fatta ett
afgörande beslut. Den sistnämndes senaste pröfning, om
hvars beskaffenhet hon dock är okunnig, bar väckt hennes
innerligaste, qvinliga deltagande — hon är lemnad ensam med
intrycken af allt, hvad hon erfarit under den skiftesrika
tiden sedan det första sammanträffandet med Felix Holt. —
Och här måste ock vi lemna Esther, i det vi üfverlåta åt
läsarens eget skarpsinne och hans erfarenhet af den qvinliga
karakterens grunddrag att förutse, huruvida Esther blir
sin ursprungliga, ytligare riktning trogen, eller om det
betydelsefullare lif, den sällhet af högre art, hon i och med
Felix lärt att älska, blifva de segrande vid valet.
Någon närmare jemförelse mellan de båda författare, af
hvilka vi här gifvit en flyktig karakteristik, tillåter ej
utrymmet och de torde dessutom göra sig sjelfva.
Vår afsigt är vunnen, om vi med dessa anspråkslösa
uppsatser lyckats visa arten af det intryck, som
händelseromanen ined dess slappa moral och sinnesretande
skildringar lemnar hos läsaren, jemförd med den rena och förädlande
njutning, som den af verkligheten i högre mening betingade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
