Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248
dra vare sig pligter eller rättigheter, än att laga hans
morgonkaffe, bereda hans glödgade vin till aftonen, framsätta
hans tofflor, och laga hans linne. Han talade aldrig till henne,
om ej för att gifva henne en befallning. Plan var en af dessa
män, sora fordra ett väl försedt bord och ett ordentligt hem.
samt framför allt att hushållet går utan att han behöfver lossa
på pungen, korteligen en af desse, som, ehuru de anse
qvinnorna för ett slags underordnade enfaldiga varelser, dock
hysa till deras uppfinningsgåfva ett mera obegränsadt
förtroende än någonsin de varmaste beundrare af det qvinliga
snillet.
Under måltiden läste vår doktor. Om aftnarne satt han
inläst i sin kammare, vid en god brasa och en klart
lysande-lampa. Hvar hans dotter dvaldes och hvad hon gjorde,
derom bekymrade doktorn sig föga. Den frågan hade aldrig
ens framställt sig för hans själ. Hans dotter hade lemnat
barndomen och ungdomen bakom sig utan att han märkt
O O
det. Hon sysslade i huset som vanligt, rensade bort ogräset
från trädgårdslanden, satt och funderade vid den tomma spiseln
eller stoppade de vanliga gamla servietterna på sin vanliga
plats i fönstret. Allt gick efter den gamla trallen.
I denna tillvaro förenade sig hela öfvergifvenheten al
ett ensligt lif med alla svårigheterna af samlifvet. Det var
en tillvaro full af enformighet, tvång, små fürtretligheter och stor,
oafbruten tråkighet.
Det finnes själar, som förkrossas af ett sådant lif—ömma
finkänsliga själar, alltför tafatta till sjelfförsvar, genast färdiga
att förlora allt intresse för sig sjelfva, och att gifva sin
förtryckare rätt. Från sjelfbeldagelse öfvergå de till sjelfförakt.
Från att ha varit ansedda som känslolösa blifva de det.
Andra förbittras, lifvet har uppträdt som deras förklarade
fiende, och de ha antagit striden, öfverallt spåra de
vedersakare, och, så vidt de kunna, utöfva de efter godtycke sina
missförstådda rättigheter. Efter att ha varit slafvar, bli de i
sin ordning, så fort tillfälle yppas, tyranner. Offer i förstone,
sluta de med att drag för drag återgifva sin förtryckares rol.
Det är en af den onda principens påtagligaste och mest
ohyggliga segrar,
Johanna tillhörde ingendera af de här nämnda typerna.
Hon var begåfvad med ett rättskaffens sinne, det härdigaste
nervsystem och det glädtigaste lynne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
