Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
251
ger sig fritt lopp. Vårt hem var en sådan tillflygt för
Johanna.
Jag ser henne, når jag vill, skymta fram från
gångstigen som ledde genom fruktträdgården, taga gården i några
långa steg, klifva in och begifva sig vidare genom första öppna
dörr, hvart som helst, hela huset igenom och ut i
trädgården, tills hon slutligen slog sig ned i stora salen. Och
sedan! O! hvad prat, hvilka tvära rörelser! och hvilka nya
bucklor på den gamla rynkhatten!
Johannas gudsfruktan var af en något lagisk art, men
återköpte med kärleksverk hvad som fattades i
känsloöm-het. Johanna egde intet och hade ändå alltid något att
ge. Hon låg alltid på lur, för att upptäcka något
tillfälle att vara till tjenst. På denna enda punkt
koncentrerades bela kraften af hennes verksamhet. Hennes
tjcnst-färdighet gränsade till tyranni — hennes godhet var nästan
fruktansvärd. Lägger man härtill de strängaste
sparsam-hetsvanor och en omutlig rättrådighet i omdömet, så är det
lätt att föreställa sig arten af hennes uppträdande vid
fattigbesöken i byn.
Med alla små egenheter var hon emellertid omtyckt
såsom få; man var road till och med af hennes bannor, och
att bli ond på henne föll aldrig någon in.
Doktors-mamsellen, såsom hon kallades i trakten, en
titel öfver hvilken hon kände sig stolt, gick till storms på
formligt krigsmaner mot alla den lättjefulla nödens fästen.
Porten stöttes upp, den gråa hatten fick en knuff, tills den
antog formen af en kask med öppet vizir, och snart var
kriget i full gång. Med ett enda ögonkast hade hon sett,
granskat och döfflt allt. Ingen gryta undslapp hennes blick,
ingen trasa, kastad under spiseln, förmådde gömma sig
undan hennes granskande öga. Iion öppnade lådorna,
ordnade dem under egarinnans bestörta ögon, grep qvasten
och drog fram i ljuset alla gömda sopor, granskade mot
dagern mannens skjortor i det lion stack ut fingrarne
genom hålen, drog ut ur elden ett halfbrändt vedträd, som
hon fann öfverflödigt, grep slutligen i flygten den minsta af
ungarne och tvättade honom i en blink, allt detta med de
tväraste åtbörder, beledsagade af några få men bestämda ord.
Sedan expeditionen sålunda var fullgjord, tömde vår
doktors-mamsell sin stora torg på bordet. Barnen samlades om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
