Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
kring henne och skrattade med full hals vid anblicken af
äppelliögen, i hvars midt fläskstycket och brödkakan
upp-stucko.
Meu tänkte man få smörja sig efter behag — åh, hvad
man bedragit sig! Johanna föreskref icke blott
tillredningssättet, men qvautiteten, dagen och stunden — allt med lika
mycket klokhet soin bestämdhet. Den som felade i disciplin
blef ut8truken ur Johannas lista. Att äta mellan
måltiderna, att »snaska» — såsom hon kallade det — att äta
bara för ro skull, det var ett brott som
doktors-mamsel-len, ehuru god hon var, aldrig förlät.
Jag kan ännu, när jag vill, höra henne med upprörd
stämma berätta alla biomständigheter vid ett sådant attentat.
Men icke nog med att hon sjelf var ett original; allt,
till och med växter och djur, fick i hennes närhet en
egendomlig karakter, ett sätt. att vara, som man ej fann hos dem
annorstädes.
Doktors-mamsellens kattor hade sina egna physionotnier
och sina egna seder och bruk, hennes hönor värpte dubbelt
emot andras, hennes grönsaker hade en egen frodighet,
hennes törnrosor voro fylligare, nejlikorna färgrikare, resedan
mera doftande än annorstädes.
»Vemod» — »lefnadströtthet» voro ord utan betydeiso
för Johanna. Dessa själsstämningar voro på hennes tid ännu
ej komna på modet, och dessutom skulle Johanna aldrig
kunnat öfverlemna sig åt dem, helt enkelt af brist på tid.
Motvinden härdar starka sinnen; han drifver deras
lifskraft till ett slags förtviflad verksamhet.
Vi nutidsmenniskor äro halfdöda redan i ungdomen.
Vårt hjerta är uppfyldt af ett outsägligt vemod, och ledan
vid lifvet har gripit oss redan vid de första stegen på vår
bana.
Doktors-mamsellen deremot bar inom sig ett outtömligt
mått af lifslust, tillräckligt både för henne sjelf ocb andra.
Hon hade föresatt sig att lefva lifvet så fullt, så friskt
och rent, soin det är ämnadt att lefvas, och vid blott
anblicken af denna glada beslutsamhet kände sig äfven den
mest lefnadströtte frestad att göra sammaledes.
Sålunda framlefde doktors-mamsellen år efter år, tills
hela verlden började anse henne för en gammal flicka. Sjelf
hade hon alltid gjort det. Den gamle doktorns kraftei af-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
