- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Nionde årgången. 1867 /
253

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

253

togo och han hade tydligen ej lång tid qvar att gräla på
sin trogna och muntra vårdarinna. Då inträffade en
händelse i Johannas lif. Man kan nästan säga att det var den
förste. Ilon fick en friare, ett. original som hon sjelf, en
fremling i orten och sedan ett par år egare af det gamla
herresätet i skogsdistriktet, der han legat gömd, likt björnen
i sitt ide. Fyrkantiga axlar, fyrkantigt hufvud, fyrkantigt
ansigte, små plirande ögon och en skog af grått hår — se
der Johannas förste ocli ende beundrare.

Ni skulle ha sett hennes öfverraskning, hennes naiva
stolthet, då hon begrep att det var i denna egenskap, lian
började slå sina slag kring doktorshuset.

Att ha en friare! Att få säga ja! Att bli gift! Att få säga:
»min man!» Att komma under eget tak och få säga »hemma!»
»hemma hos oss!» Det var en sällhet som Johanna aldrig
drömt sig. Det otroliga inträffade likväl. Doktorn gick
till sina fäder. Herresätet reparerades, brölloppet stod, hela
trakten infann sig för att fira doktors-mamsellens hedersdag,
och sjelf var hon, som vanligt, den gladaste af de glada.

Nu började en ny tid. Inga bannor, inga hårda ord,
inga mörka blickar mera. I deras ställe vänlighet, godhet,
till och med kärlek. Hvem liade kunnat tänka något sådant!

Men jemte denna lycka af högre art njöt Johanna i
fullaste mått äfven af den lägre — denna, som man kunde kalla
glädjen af den egna torfvan. Att gå ut tillsammans och se
hur säden växer på åkrarne och gräset på ängarne, och
förutsäga skördetiden; att deltaga i vården om ladugårdens
tåliga, godmodiga befolkning, mäta den skummande
mjölken, pressa osten i sina kar och bereda det läckra,
skinande smöret; att plantera och vattna och rensa och ympa
och skörda i sin egen trädgård ocli dela med af dess
öfverflöd; att slutligen få enväldig råda öfver kök och källare
och öfva sin uppfinningsgåfva på de sällsammaste
anrättningar. O! glädje öfver all beskrifning! Johanna skrattade
mången gång af fröjd, tills det nästan såg ut som liade hon
gråtit.

Sålunda förgingo åren. Det vore svårt att lefva ett mera
enformigt lif, omöjligt att lefva ett mera förnöjsamt.
Johanna tröttnade aldrig vid sin lycka. Hon kunde knappast
se ett blommande äppleträd i trädgården, en fura i skogen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:19:03 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1867/0259.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free