Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•268
En antydning följer om en i Baronens bref yttrad önskan
att väninnan måtte äfven i muntligt samspråk kalla honom
vid namn, såsom hon ofta gjort i bref. llon lofvar att gå
in på hans begäran, om han ä sin sida ville gifva henne tvenne
löften: nemligen att aldrig tala illa om Geijer och att alltid
tala väl om qoinnokönet, d. v. s. med den aktning man är
skyldig hälften af menniskoslägtet, som icke får bedömas
efter några svaga och fåfängliga individer. »Jag är ömtålig på
mitt köns vägnar,» tillägger hon, »och den som ej skänker
det en Hann. aktning, kan aldrig vara min vän. Förlåt —
och förstå! — —»
Den 8 Mars 1843 synes do båda vännerna ha utbytt
några små gåfvor med anledning af enderas födelsedag.
Fredrika Bremer tackar för »Vinterträdgården», troligen någon
ny dikt af den gamle poeten, och tillägger:
»Genom dess grenar och blad får man en glad utsigt in
«5 O O
i ålderdomen, sådan den borde vara, sådan den blott .«ällan
är. Yore den ofta sådan, så skulle den upphöra att vara
en skräckbild på jorden och i stället framstå under en skön
gestalt. Och har man för sin afton vunnit ett fredadt hein,
en trofast vän, böcker fullt upp och sinnets frid, samt dertill
förmågan att tåligt bära lifvets bördor under varmt
erkännande af dess goda gåfvor— då kan man i sanning glädja sig
åt att ha lifvet till vän. Och huru mycket oftare skulle ej
detta goda förhållande inträffa, om man gjorde sjelf första
stegen och räckte lifvet vänskapligt handen. I)et är dermed
som det. i Bottigers kuplett heter om folket:
»Och går man det till mötes, så kommer det emot, och
man har så vunnit mer än halfva vägen.»
Sällan förekommer något bref, som ej innehåller uttryck
af deltagande och beundran för den åldrige vännens glädtiga
mod och förtröstan i lidandet. Så skrifver Fredrika Bremer
en gång till svar på ett litet poem, som blifvit henne skickadt
af den då 80:årige skalden:
»Jag vet att hvad detta lilla stycke innehåller »är ord och
inga visor» som ordspråket säger. Konsten att lida är ännu
ett ämne, som jag gerna ville se af er sångmö behandladt.
Is i kunde tala derom både såsom konstnär och kännare, ocli
lära andra stackars qvidande klåpare i konsten, huru man
bör och kan bära sig åt för att bli mästare.»
En annan gång skrifver hon: »De friska gingo ut att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
