- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Nionde årgången. 1867 /
292

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•292

andra, ej damer. Sedan vi nu ilat, kilat, hoppat och flängt
i tre timmar, utan längre uppehåll än tio minuter, då vi alla
läskade oss med det friska Hagavattnet, under en brännande
sol, satte vi oss ändtligen ned oclr tömde våra portörers
innehåll i knäet. Det lifligaste blomsterutbyte egde rum. Den,
som hade många exemplar af en växt, delade med sig åt
den som inga hade och examineringen började. Den räckte
en timme eller mer och vid tretiden voro vi alla hemma
igen.

Vår lärare var i dag riktigt i sitt esse, liflig, ja nästan
häftig i sin ifver — ett rytande lejon lik — och såsom det
gick undan för honom, ville ban äfven att det skulle gå
undan för alla! Just i detta lynne står han för mig som ett
oupphinneligt ideal, stark i viljan, stor i kraft, oberäknelig
som blixtstrålen, allestädes närvarande som dagsljuset. Jag
märker nu huru litet, ofantligt litet jag sjelf vet och förmår,
och huru mycket jag borde veta, för att leda lärjungar som
ban! Men jag kan dock hänvisa mina lärjungar till bättre
ledare, de som finnas inom dem sjelfva och i naturen. Allt
måste här bero på den egna iakttagelsen — och de ha tiden
för sig; men hvad lär man sedan ungdomen är förbi? Det
är likväl godt att A. blir erinrad om att hans gamla
lärjungar ej glömt honom, och att nya skulle vilja gifva allt
för att få honom till ledare!

På eftermiddagen har jag varit i löfmarknaden, denna
så kära påminnelse om barndomen. En äkta Stockholmare
för hvarje år sina barn i löfmarknaden och talrika ekipager
voro i år, som alltid, ute att låta barnen se och skåda.
Hvad det är för en välsignelse på barn i denna stad! Och
på vackra mödrar sedan! Jag såg en ung, skön qvinna med
sin förstfödde, en liten 3 års gosse, i marknaden; hon såg
så stolt ut som blott en lycklig moder kan göra, och han
ville visa sin lilla »ma» allt — och helst köpa allt. ..

Nära den nya bron hade en påhittig italienare på ett
stenblock utbredt sina varor till beskådande. Få köpte
likväl af honom, och, då någon gjorde det, upplystes hans mörka
anlete af en blixt från de nattsvarta ögonen. — Gigor
spelade — bollar flögo i luften — pipor gnällde — barnvagnar
slingrade sig in i alla krinoliner. Hör — der ropar en
liten två års flicka från sin sköterskas arm: pro! pro! Vi vända
oss om; framför ett stånd står en ståtlig gunghäst och lillan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:58:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1867/0299.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free