Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•204
halftimme tidigare för att få hvila. Vi voro i dag fyra tlic-
O O
kor, och som vädret var temligen ruskigt, hade vi medtagit
paraplyer, samt klädt oss sä, att vi kunde uthärda en duseli.
Kloekan 10 skedde aftåget från Kungsholmstullen. Profes-
O C3
sorn hade underrättat oss, »att vi i dag skulle gå långt»;
o or?
jag kände mig tacksam för vinken. Vi satte af till lilla
Essingen och jag ler ännu när jag tänker på huru vi foro fram.
Förut hade vi alltid hållit oss på slättmark, men i dag skulle
vi taga bergväxter, isynnerhet sådana, som växte i de otill-
O O ’ J
gängligaste skrefvor, och nu började ett klättrande, i mina
ögon fullt ut lika farligt som det i Alperna. Ilegn hade
fallit i-ymnighet dagen förut, så att bergshällarne voro hala:
vi kunde ej komma uppåt, utan att krypa på händer och
fötter, och dessutom måste vi släpa med portör, paraply och
spade! Ofta kunde vi cj en gång komma fram så, utan
jägarekedja måste bildas ocli den ena hålla i den andra för
att ej ramla ned. Ibland åter skulle vi krypa genom en tät
småskog; ty på »/iasselbuskarnes rötter växte vissa parasiter».
Jag skrattar 1111, rnen det kan jag heligt försäkra, att på
sådana vägar och i sådana skrefvor skulle jag med nykter
besinning (d. v. s. utan professor A.) aldrig sätta min fot. Men
hvem ville bli efter! Gossarne voro viga som kattor, men
djerfheten hos oss var också gränslös! Det gafs ingen tid
till eftertanke, utan så fort ordern var gifven, måste den
verkställas. Väl uppkomna på höjden hade vi en
förtjusande utsigt öfver Stockholm och den omkring liggande
O O Oo
trakten. Sjön, afsmalnad till ett sund, flöt som ett blått band
under våra fötter. En minut eller mer stod jag deruppe,
tilldess hela skaran rusat förbi och jag var allena med
naturen; i den nästa ilade jag af utföre, hvilket visst icke
heller var lätt; klädningen fastnade, kängsnodden slets af och
kängan stannade i en grop; — lyckligtvis var jag ensam och
skadan var snart afhjelpt.
Men nu hade A. fått en ny idé. Hittills hade vi blott
pröfvat vår lycka till lands; ini bar det af till sjös. En
ångbåt. anropades, hvilken (mot betalning, förmodar jag) förde
bela sällskapet tvärs öfver sjön. Tre småpysar vägrade dock
att medfölja under påstående »att se’n hitta vi ej hem». De
larfvade af ocli vi gingo om bord. Färden var munter och
O o
väl komna i land anträffade vi på ön många rara växter.
Efter vanan slogo vi oss sedan ned, tömde våra portörers
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
