Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•295
innehall och började examineringen; men o, ve! efter en qvart
hade vi hällregn och A. bröt tvärt af, sägande: (icke, viskola
söka skydd, nej bevars!) »vi måste söka färjan och komina
öfver till andra stranden». Sagdt och gjordt. Färjan var
snart funnen. Det var en plattnosing, liten och alldeles ny,
men utan färjkarl, hvarför man måste färja sig sjelf med
linor. Bryggan, der vi befunno oss, stod under vatten ocli det
öste ned! Ett par af smågossarne började hurra, en annan
satte till lipen, tills A:s röst hördes: »smörj pojken, 0111 ban
ej tiger!» och allt blef tyst. Vi kunde blott färdas öfver 15 i
sender så att öfverfarten togs i flera omgångar. Faran var
i det bela taget ingen för den, som kunde simma, men
stormilen förde oss krokvägar till stranden. Rädd, som jag alltid
är på sjön, kunde jag dock ej undgå att se blott det löjliga
i vår belägenhet; kläduingarna uppsatta i festoner och från
midten af hvarje feston en sjö i miniatyr; hattbanden
slokande, minerna sväfvande mellan tår och löje; om jag
vågat för lärarens bistra utseende, hade jag klingat ut.
Snart klarnade det. dock upp, och en stund derefter
föreslog A. att vi skulle slå oss ned i gräset (som var blött)
och återtaga den afbrutna examineringen. »Ja, bevars,» sade
jag och kastade mig modigt ned; de andra skämdes för att
vara vekligare och gjorde så med. A. satt med ryggen
lutad mot en hög sten (en runsten tror jag!) ocli kring stenens
topp hade ett dussin gossar slagit sig ned. Somliga lågo,
andra stodo på knä, tvenne småpysar åto smörgås bakom
stenen, ännu andra (de som hade några blommor qvar) tömde
ånyo portörernas innehåll; men nu befanns att de fleste
gossarne tappat blommorna på den långa vägen och under oron
på sjön; nu hördes några skarpa anmärkningar af läraren
och hotelser att ej få vara med o. s. v., men lugnet
återställdes snart genom broderlig och systerlig hjelp. Etter en
timme afskedades vi som vanligt och fingo då draga våra
färde.
Följande lilla samtal vid middagsbordet efter
hemkomsten skall kanske roa dig.
Jag hade omtalat huru hyggliga ynglingarne varit emot
oss och huru de bland annat utdelat till damerna nästan
alla exemplaren af den rara Fritillarian (kungsängsliljan),
som de funnit vid sjökanten. — »Manspersoner äro verkligen
icke så otrefliga,» tillade jag med en skälmsk blick på min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
