Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•334
med förlof, en ofullkomlig-het i din bildning.» Ilon tyckte
sig derför hafva vunnit en .seger, då jag fick ögonen
öppnade och lärde bättre, djupare och rättvisare uppskatta
qvinnans värde och betydelse.
»Slutet af denna min betraktelse är den öppna
bekännelse, att jag, utan den inflytelse Charlotte på mig utöfvat,
skulle varit en skarp egoist, med starka okufvade passioner.
Min djerfva forskningskraft skulle väl bibehållit sin energi,
men troligen blifvit förmörkad och vilseförd af högmod, oeli
jag skulle icke kunnat utöfva mitt lärarekall med den djupa
kärlek, som förvärfvat mig min enda fosterländska lager,
hvilken ynglingakärleken ännu i sista stunden virade kring
mitt o-rånade hufvud. Derför är äfven den tår, som ofta
o
nedfaller på Charlottes graf, numera mindre ett uttryck af
saknad och sorg, än af tacksamhet, vördnad och hopp.
»Omkring samtidigt med vår förlofning hade Charlotte,
så un»- hon var, tvenne andra anbud. Den ene af desse fri-
o 7
are hade ett ljust, nästan genialiskt hufvud oeli ett ädelt
hjerta. Då hans frieri till Charlotte möttes med afslag,
retirerade han, som det höfdes en man, och blef hennes
beskyddare och faderliga vän. Men hvad som ännu mer
vittnar om hans ädelhet, var, att han blef min vän och en af de
varmaste och välvilligaste jag någonsin egt. Ilan älskade
sedermera oss båda med en vänskap, som var i högsta grad
ren. Under ett af våra sista samtal sade han: »du har i
Charlotte fått en stor skatt och jag hoppas, att du förstår att
vårda den. Hade jag i mina yngre år gjort bekantskap med
en sådan flicka, skulle jag nu vara en bättre och
aktningsvärdare man än jag är.»
»För min far på hans gamla dagar blef Charlotte en
älskande dotter. Och lian yttrade: »jag älskar denna dotter
mer än något annat på jorden, mer än dig och mina öfriga
söner.»
»Min far och den man, jag förut omtalat, voro inga
vanliga män. Naturen hade rikt utrustat dem båda och de
hade inom olika områden af lifvet förvärfvat djup och
mångsidig erfarenhet. Ännu när ålderdom och sjukdom kastat
sin hemska skugga öfver allt hvad jorden liar, då hjertat
vanligen sammankrymper af den annalkande dödens kyla,
hemburo de åt min Charlotte hyllningen af den renaste
kärlek. Dessa äro sköna minnesblommor och med innerligaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
