Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•375
ackompagneradc från skogen; o, hülket lif oiu sommaren
i de vermland ska byggnaderna.
Efter en halftimmes rodd släppte Elisabeth sina åror
för att hvila; ty det är tröttsamt afc ro i längden. Båten
fördes likafullt framåt af strömmen. Under hvilostunden
framtog hon ett bref ur klädningsfictan, uppvek detsamma,
sökte deri — och läste slutligen följaide rader:
»Nu till ditt manuskript! Här i Stockholm — sjelfva
härden för författares, öfversättares oci skribenters smide —
är ej lätt att bli af med dylikt gods; likväl har det lyckats
mig med din kommission. B. har agit manuskriptet ocb
betalte derför— till min, och säkert äfven till din, förvåning,
— 30 rdr rmt, det var ju endast ett skrifark. Den
hederlige B., han gifver alltid med full hanl, då han kan bidraga
till ett godt ändamål. Jag sade honom äfven detta, då har
med sin qvicka, goda min svarade: Ack, min vän, byxor
har ännu aldrig någon tagit ur luften.
Jag är glad på din skyddslings vägnar; nu liar lilla Erik
sina erforderliga plagg — och du dit", bekymmer, att skaffa
honom dem, afhjelpt. Önska honom nu ej mer att vara skotte,
utan låt honom vara svensk! Han nå nu efter önskan och
håg möta okända öden i fremmande land med sin
sjökapten». –-—
Då dessa raeler voro genomögmde, fattades årorna på
nytt och det bar af, nästan styfvare än förut, ty en obeskriflig
inre fröjd lade sin drifkraft i hvarje årtag. Ännu en stunds
rodd och den oftanämnda lilla båten laee till och fastgjordes
vid en på land uppkastad »läns-stock». Från ett närbeläget
berg sträckte sig en tät löfskog ända .led till elfven.
Elisabeth försvann i densamma med sin mjölkflaska och sitt. knyte
och kom efter några stegs vandriiig till målet för sin färd:
en liten grå stuga kallad »torpkojan». På tröskeln eler satt
en svartgrå katt och slickade sina tassar i rolig maklighet.
Plötsligt störd af denna oväntade gäst i utöfvande af sin
ren-lighetsprincip spratt djuret till och stoel i ett ögonblick på
alla fyra benen med krökt rygg, resta hår och ett hväsande
gap.
Innan dörren till stugan hann öppnas, hördes derinifrån
orden: Mor! Mor! häftigt uttalas. Dessa ord yttrades af
en midt på golfvet stående ung flicka. Iluru beskrifva
denna varelse? — Ofärdig till kropp och själ, med ett menings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
