Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
den vilde dreng blev stille, når Du talte:
hvært ord sig prænted dybt i sjælen ind.
Og til de fattige Du bragte trøst,
besøgte dem med andre ædle kvinder;
ej gav Du dem det guld, som ätter svinder,
men hjærteguldet fra Dit eget bryst.
Til værdens glans stod ingen tid Din hu:
Du stores yndest vändt, men ej Din stræben
derefter stod med smigerord på læben. —
Du søgte ene Gud — ham fandt Du nu!
Fredrik Bajerr.
XV. TANKAR OM VÅR Til)*).
Pör de läsare, som icke sett början af dessa anteckningar, böra
vi nämna, att de blifvit funna bland en nyligen afliden qvinnas
papper, samt att de synts oss så märkliga i och för sig, och isyn nerhet
såsom uttryck af den, äfven bland qvinnorna alltmer vaknandie
misstron till en i formler och systemer förstelnad kyrka, likasom åi andra
sidan till en bildning, som under förfiningens yta döljer råhiet och
sedlig förskämuing, att vi icke tvekat att införa dem i tidskriften,
ehuru de i många fall skilja sig från vårt eget åskådningssätt.
Anteckningarne börja med en skarp sntir öfver tidens lyten,
till hvilka äfven räknas den tanklösa lättbelåtenheten med diet
bestående. Bland den snarbelåtna mängden dväljes dock en oich
annan ensling, som från sin undangömda vrå betraktar tidens riörelser
med helt andra ögon. En sädan enslings spridda tankar air det,
förf:n samlat och upptecknat, i hopp att någon — kanske em gång
hennes barn — skall vilja lyssna till dem.
Enstöringen inleder sina betraktelser med en granskniing af
skillnaden emellan mensklighetens framsteg i intelligens och hiennes
framsteg i andlighet, gisslande det goda förstånd, som råder mella n synd
och civilisation, samt den sedliga slapphet, som deraf blifvit em följd.
»Vår lefnad,» heter det, »om den sällan är det moraliska
vidundrets, är så mycket oftare den moraliska stackarens, som bäir
kappan på båda axlarne och fnaskar turvis med egna lidelser oclh med
allmänna förbättringsplaner. Huru villiga äro vi ej under æådaua
förhållanden att förlåta hvarandra, och isynnerhet oss sjelfva! Huru
mjukt äro vi ej alla nedbäddade i fördragsamheten med det usla!.. .»
I sitt bekymmer vänder sig vår ensling till en kyrkams
tjenare, men mötes här af läran om synden, såsom ett vilkor for nå-
") Slut från 9:de årgången, sid. 224.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
