Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
det åtminstone icke af englar, den kommer att gifvas. Sedd
äfven från rent praktisk synpunkt måste man tillstå, att denna
färdigliet visar ett särdeles klent resultat. Det går visserligen
bra att dölja bristen på föresatser under storordiga
dogmsat-ser, så länge man blott afser att slå dunster i ögonen på
kortsynta menniskor, men skickeisen, som fogar, men röstem i vårt
inre, som dömer, vill icke låta besticka sig af de ypperligt
utarbetade tal, med hvilka vi så vist beräknat att dölja våra
älsklingstankar och älsklingsplaner.
»Ett klart och ständigt närvarande begrepp om det eviga
vore bättre än alla dogmer. Vårt lif är endast en punikt på
en ändlös linia; ju oaflåtligare vi rikta våra ögon utefteir bela
sträckningen, desto skarpare blick skola vi förvärfva för de
olika delarne deraf, och icke minst för de närmast liggnnde.
öc"
Men i stället att från barndomen sålunda inbjuda oss till att
stärka vår syn genom betraktundet af aflägsna föremål, sätter
man tidigt på oss glasögon af denna förträffliga nunnmer,
son» förstorar de närmast liggande atomerna till kolosser, men
insveper alla öfriga föremål i en angenäm, likformig diimma.
I sjelfva verket finner den bildade samtiden ingenting
os-makligare än ögonens naturliga bruk. Det konstigt slipade;
glaset i den kikare, hvarigenom sumtiden uppfattar verlden,
är deremot sjelfva mästerstycket af mensklig konstfärdighet.
Ja, underbart i sanning, i den grad, att det skapar en my
å-skådning, jag ville nästan säga en ny belysning, den
estetiska, vid sidan af den gamla, utslitna etiska.
»Tills vidare är menniskan endast jordinnevånare; det
uns af ande, som vi ega, är så omärkligt, att det nästan
alldeles undfaller uppmärksamheten när vi betraktas i raassa.
Vår andliga öfverlägsenhet ligger i anlagen, ingalunda i
hvad vi sjelfmant utvecklat, åtminstone icke när fråga blir
om menniskoslägtet i dess helhet. Se, huru vi flaxa liksom
hungriga foglar omkring den första halmkärfve som uts.ättes.
Först sedan vi uttröttat våra vingar med en onyttig flygt
märka vi att axen äro urtröskade. Så länge vi söka saker
utan att efterfråga om de ega någon kärna eller icke, så
länge vi låta halmen föreställa säd, kunna vi i bästa fall
vara menlösa, som en skock kramsfoglar, men vårt sökande
är visserligen icke förnuftiga varelsers.
»De små medlen hjelpa icke längre. Vilja vi i verklig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
