Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
heten lyfta oss ur den gyttja, hvari värt sedliga allvar
nedsjunkit, duga inga andra än de högsta räddningsmedlen; —
palliativernas tid är — mun kan hoppas det — inom kort
förbi. Ettdera det goda eller onda, men ettdera med besked.
Äro vi hårdnackade, vilja vi, förtjusta i begapandet af de
jordiska tingen, icke vända våra ögon mot den osynliga
verlden, då faller sannolikt vår berömda odling inom kort i ruiner.
Vill deremot hela menniskomassan — några individer hafva
i alla tider velat det — gifva sin existens en ny riktning,
ickc längre ställa det låga och medelmåttiga, utan det högsta,
hvartill menskligt samvete och mensklig tanke kunna sträfva,
såsom sitt mål, då har utan tvifvel menskligheten framför
sig de vigtigaste och lärorikaste af sina utvecklingsepoker.
»Alla mer eller mindre profetiska sinnen i vår tid tro
sig skönja gryningen till sådana utvecklingsperioder. Det
är tj underligt att en sådan gryning börjar visa sig; tvertom
vore det underligt om inga tecken skulle förebåda den. Ju
8töire antalet af förnuftbegåfvade varelser, som uppträdt och
upjträda på jorden, desto snabbare bör odlingen befrämjas,
och häri ligger hemligheten af folkförökningens värde, såvidt
eljest detta värde ej är helt och hållet inbilladt. En högre
nunerär af menniskovarelser vore endast en olycka, ett
o-upjhörligt frambringande af »vredens käril», om icke det
sedliga vettet, om icke begreppet om vårt sammanhang med
gudomen utvecklade sig i proportion till den växande
men-nisiomängden.
»Föreställningen om ett bättre andligt tillstånd, om icke
jus: ett andligt Utopien, eger för sig flera sannolikheter än
motsatsen. Löjlig må den tills vidare förefalla några flacka
ocl hånfulla saintidsmenniskor. Utveckling— och en sådan,
son icke tid efter annan faller i ruiner för att åter ånyo
uppbyggas — är ovilkorligen alla väsendens mål. De
kultiverade folkens historia är en fortlöpande redogörelse för
mensklighetens segrar i striden för dess rätta sällhetsförvärf.
Intet enda äkta hopp har ännu kommit på skam. De rimliga
ocl rena sällhetsbehofven, ehuru med tiderna tillväxande i
anal och styrka, hafva aldrig i längden förblifvit
otillfrcds-stälda; under brottningen med tusen svårigheter uppfylldes
de alltid när man minst väntade det. Om man för ett
ögon-blisk förutsatte att kulturfolkens historia endast vore en
berättelse om deras undergång, det vill säga, om man läste en-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
